Emmas Saga

Att kommunicera överhuvidtaget

2008-12-22T13:26:00.000-08:00

Risen from the grave so to speak... Efter många om och men har jag alltså satt mej och dammat av det gamla tangentbordet igen för att ge er, mina kära läsare något att suga på så här innan jul (inte mitt tangentbord alltså, det vore ju äckligt). Många av er har varit flitiga att påpeka att jag inte varit så aktiv här och jag är väl beredd att hålla med. men det är bara för att jag varit så himla aktiv överallt annars i livet. många av er har också önskat en del till i att kommunicera med män och jag har tänkt på det där mycket. jag tror att denna kommunikation, som jag vigt min blogg åt att noggrant undersöka, kanske bara egentligen är den stora grötiga gråa sörjan i samhället som ingen vaken vill smaka på, lära sej tycka om eller ens bry sej om. man lär sej komunicera till en viss grad och sen går det liksom inte mer och det får vara ok.

varför är det annars så att både män och kvinnor tro att de är de smartaste och mest överlägsna släktet? mina föräldrar t.ex. vi satt och hade en ljuvlig diskussion över en (betoning på bara en) lussebulle för ett tag sen när pappa utbrister "det sägs ju att tjejer väljer en make som är lik sin pappa. men det måste ju göra det svårt för er (syftade på mej och syrran) eftersom det inte finns så många som är lika fulländade som jag" varav mamma skrattar för sej själv och säkerligen känner glädje över att hon fått denna fulländade man på kroken. pappa känner sej i nuläget som den som precis har gjort ett sakligt och objektivt uttlade och är ganska nöjd medan mamma direkt går in i nån form av medömkantillstånd över att hennes fulländade make uppenbarligen har en förvrängd verklighetsuppfattning. "ja lennart du är verligen fantastisk, tänka att just jag fick gifta mej med dej..." mamma och pappa är experter på att kommunicera så att båda känner att de har överläget och däridriver igenom sina poänger så länge de stannar utanför den stora gröten. så fort de snuddar vid den och faktiskt försöker förstå innebörden i de uttaladen som kommer hör man saker som "vad menar du med det?" eller "men lennart prata med mej, säg vad du menar!" och kanske ännu desperatare från min pappa "MEN JAG GÖR JU DET!" varpå mamma (som vet allt och kan allt) svarar "NEJ det gör du inte!" det är det jag säger, det finns en stor grå gröt av missförstånd att ploga sej igenom och jag ska försöka hitta den plogbil som kan ta mej fram där.

life goes on here in västergötland

2008-06-13T12:38:00.000-07:00

hej hej hallo! jag visste att det skulle ta min vän sara att få mej att blogga igen. har precis kommit hem från studentfirande. min kusin tog idag och syrran tog förra veckan, det är bara det att det är lite jobbigt. jag är så himla sentimental hela tiden. lite så där att vid varje student påmins man om att det var ännu ett år sedan man själv tog och att livet rullar på och jag blir lite så där tårögd av det ibland. inte att livet rullar på ( det bore väl hemskt om det stog still eller rullade bak) men man inser lite att det verkligen bara är ett liv man har fått att leva och att det är jag som bestämmer vad jag vill fylla det med. och att man måste hålla kontakten med alla vännerna. jag saknar verkligen många av mina vänner! tiden går så snabbt och jag önskade att man kunde träffa alla mycket oftare än vad jag gör nu...

ja detta inlägg får väl bli en sorts hyllning till livet och vänskapen eller nåt sånt. och kärleken

paranoid?

2008-05-12T02:09:00.000-07:00

jag är en sån där person som ibland har svårt att skilja på film och verklighet... förra veckan såg jag en beck-film och den var ju spännande och så...lite för spännande. den var så spännande att jag nu tittar mej en extra gång över axeln för att försäkra mej om att den kvinna som jag utbrast "nämen stackarn!" åt i filmen inte ska komma springandes med en kniv mot mej, eftersom det visade sej att hon var mördaren... jag får för mej att av alla psykon som går omrkring här i stan så ska en av dom minst en gång om dan söka upp just mitt hus, gå upp i just min trappuppgång, stanna utanför just min dörr natten då jag just är ensam hemma... därför blir jag så lättad varje gång det är morgon och jag har sovit ensam, riktigt stolt över mej själv blir jag då!

Livet Livet Livet....

2008-05-11T09:17:00.000-07:00

När jag gick i fyran fick vi se filmer om kroppen som hade rubriken i dagens inlägg som intro. Och jag fullkomligt hatade det introt. Det var små röda och vita blodkroppar som åkte omkring i kroppen och sjöng "livet, livet, livet livet"... ja, nog om det och nog av minnen från barndommen för idag.

min mamma åkte hem idag från malmö. snyft! vi har haft underbara dagar här nere och shoppat och solat och ätit glass å bara myst så som en mamma och hennes dotter kan göra... det har verkligen varit underbart!

helgen innan denna hade vi tjejkonferens i JKP och det blev en panghelg det me! massa tjejer och lite killar och lite rosa och mycket kul och fnitter å sånt. mycket pizza. bläk. gillar inte pizza så mycket.

nu är snart detta ng-år slut och om några veckor får jag väl sammanfatta mitt år i nån form av krönika... kanske hinner jag få till en del sex i min kommunicera med män. Sex-Att kommunicera med män? Nä förlåt asså, humorn är låg just nu, men erkänn att det va lite roligt... har ni gjort egna studier på mannen eller vill att jag tar upp nåt särskillt ämne så är ni välkomna att kommentera...

hur har ni det annars där ute i världen?

Att kommunicera med män. Del 5 (tror jag)

2008-04-12T12:55:00.000-07:00

tja tja tja! då var det dags för emma att dyka upp på sin egna blogg igen...jag vet inte vad det är med mej riktigt, bloggandet har inte riktigt varit sej likt detta år. många uppmuntrar mej att skriva fortsättning på "att kommunicera med män" men jag vet inte... mina två mest inspirerande källor delar jag ju inte varken måltider eller vardagen med på samma sätt så det blir lite svårt... helgen som gått har jag till största delen spenderat med karla-karlen Renkel, vilket i och för sej borde ha varit en stor anledning till att faktiskt skriva en del 5 eller vad det nu skulle bli.

Ibland tror jag att mannen behöver få känna att han har kontroll. Liksom över allt. Kontroll över situationen, över jobbet över vad som händer. Han behöver få känna sej som den där bokhyllan Ivan Stabil. Och i dessa situationen gör nog kvinnan rätt i att bara nicka och humma ett uppmuntrande hmmmumm och låta mannen få tro att allt är som sej bör. som idag när jag lät renkel tro att ng äger en bil för mycket. han oroade sej (eller var förvirrad) över vart den ena östbilen hade tagit vägen (bilen som inte existerar) detta blev ett sånt stort problem att han gång på gång under kvällen utbrast "men jag FÖRSTÅÅÅR inte vart den sista bilen är" och jag (efter att ha gett upp mina komentarer om att jag inte trodde att den bilen faktiskt fanns) bara sa "nej du det är sannerligen konstigt (NOT! eftersom den inte finns)" han verkade så nöjd och harmoniskt när han liksom fick det bekräftat. nu vill jag bara påpeka att jag inte har kollat upp om det är så att denna mytomspunne bil faktiskt existerar, jag går bara på min kvinnliga intuition... vi får se...

jag har alltid fått höra att kvinnor analyserar mer än män, vilket förvisso jag kan hålla med om ,men det finns ingen annan som kan fundera så mycket som män. när en man ställs inför ett val "ska jag vi ta den svarta eller den röda bilen" så börjar en långsam process där för och nackdelar tillsammans med mannen humör dagen vid beslutsfattandet ska vägas samman och ge ett beslut. en kvinna hade sagt "vi tar den röda, det spelar ju ingen roll ändå" medan mannen hade börjat "om vi tar...den svarta...måste vi tanka den nu...annars får vi tanka den sen...men om ni tar...den nu...så kan vi byta förare sen...och då kan dom...ta den till verkstaden.. och den röda kan stå kvar hemma......eller så tar vi den röda...och så får ni gå hem...eller ta bussen så kan vi... byta bilnycklar vid lunch, ja vi tar den röda!" jag vet att det ibland kan vara bra att tänka igenom saker, så all ära. detta är inte en serie att klanka ner på varesej kvinnan eller mannen, bara en guide att kunna förstå varandra.

har ni även tänkt på att jag har förklarat mej kort efter varje stycke? det är helt enkelt för att jag har lärt mej att det måste påpekas att jag kommer i fred för att inte mannen ska känna sej på nåt vis mindervärdig. ja, vi får väl se hur länge ni ska få vänta på nästa lektion, kanske är det dags att böja B-kursen som heter "Att kommunicera med kvinnor"?

Peace out

happy easter!

2008-03-20T07:34:00.000-07:00

ja, nu är påsken här igen! på söndag åker jag hem till falköping för att spendera lite tid med min familj och vänner och det ska bli svingött! men nu ihelgen hänger jag på påsk-konferens här i malmö...

nåt jag vill säga bara; påsken handlar om att Jesus dog för dina synder och att han gjorde det för att han älskar dej. det ä sant! hade han inte älskat dej hade han inte dött för dej. så ja, glad påsk och glöm inte detta!

ses någon gång!

wohooho! we're on the roll!

2008-03-16T11:09:00.000-07:00

ja det var ju det här med motivation... varför är det så att man ibland är asladdad att göra nåt och en annan dag bara känner att man nog har drabbats av apati (apatism? apatami? ja ni fattar)... i mitt liv har detta gjort sej väldigt synligt den senaste tiden. jag har dagar då jag flyger fram på moln. allvarlig, jag kan nästan se att dom är rosa och det luktar nästan rosor och hallon överallt. dessa dagar är underbara, man kan förbise alls misstag och dåliga sidor och inga problem är för stora för att förstöra min underbara dag! det är nästan så att man önskar sej lite bekymmer för att inte glädjen ska flöda fram på ett alldelses för fritt sätt.

men sen, när man minst anar det, vaknar man och bara inser att man kommer dö. ja så känns det i alla fall. idag kommer jag dö av tristess. eller " jag kan verkligen inte le, det går inte"... och varenda grej blir irriterande. man vill säga saker som " kan du ta lite mindre papper när du torkar dej för jag får altid byta rulle" eller kan du sluta använda ordet 'gött' för jag får panik varje gång". små små saker kan få mej att vilja slänga ut alla saker ur fönstret helt i linje med vilken hollywood film som helst. sen tycker man synd om sej själv (förlåt, jag menar jag, jag tycker synd om mej själv). "öh höööööö, det ä så synd om mej, jag är så ensam. jag har ingen. jag har inget. totally alone in this bitter world kind of feeling..." Det är i dessa stunder man kan bygga sin karaktär... Bygga bygga bygga! Det gäller att se det positivt!

Tänkte ni förresten på att det finns en väldigt bra rad ur perrellis låt (heja sverige) heroes? "taking the fight is the life of a hero, staying alive..." bra där!

vad ska det bli av livet egentligen?

2008-03-07T08:43:00.000-08:00

nu sitter jag här...

oj nu måste jag visst gå.. bråttom bråttom

pinsam jag är...

2008-02-20T10:59:00.000-08:00

ja här sitter jag framför min dator och är förgrymmad på att jag inte kan skriva ut massa papper jag behöver skriva ut...skrutt... å sen behöver jag gör amassa saker som jag inte har hunnit. och det som känns allra jobbigast är sommarjobben. jag hatar, eller ogillar skarpt, att ringa och snacka sommarjobb med massa ställen. man känner sej bara sååå jobbig och det skaver överallt när man ska ringa liksom... bläääääääääääääääääääääää!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

men. solen går upp ändå och jag är positiv. jag är positiv. jag ska börja bli ännu mer positiv. det är ju vår i allsin dar... och! jag måste även få ur mej lite känslor. läste en bok härrom veckan och jag är en sån där person som blir vän med karaktärerna i boken och tycker det är jobbigt när en bra bok tar slut. och denna boken var verkligen gripande. jag var så himla sentimental och nostalgist när den var slut att jag inte visste vad jag skulle göra. tyckte det var lite väl att börja läsa om boken på en gång igen... så jag gick ut på facebook och sökte på huvudpersonens namn. och gissa vad! hon hade facebook! sen insåg jag hur patetisk och fullkomligen dum i huvudet jag är så jag stängde snabbt ner fönstret och forgot all about it!

ja. sån är jag. take it or leave it. (please take it)

mitt singapore...

2008-02-08T09:21:00.000-08:00

Idag saknar jag singapore. jag har ju berättat för er lite granna av allt fantastiskt som hände där. om att singaporianer är helt underbara och att vi hade kul och mysigt och sådär. vad gjorde vi kanske ni undrar...och eftersom jag längtar tillbaka dit så tar jag er härmed med på en tillbakablick.

första kvällen när chocken av värmen lagt sej togs vi till newton circus och där åt vi massa mat. bläckfisk och stingrocka var det mest exotiska tror jag. dagen därefter var shopping som gällde. skor för 100 spänn, halsband 20 spänn, örhängen 25 spänn.... rena paradiset! vi gick omkring och provade sjukt mycket skor. MEN! dom däringa asiaterna har mycket mindre fötter än vi hade så i vissa affärer tog biträderna bara en titt på våra fötter och sa "no sorry we don't have anything for you" hahaha! mobbad! på kvällen var sverigefesten som jag pratade om. hur kul som helst!

på morgonen efter århundradets kallaste natt gick alex och jag runt i en fin park och tog bilder, det är jättefin natur därborta, sånt som man bara trodde fanns i disneyfilmer. vid lunch tog domoss till the ritz! hur coolt som helst. sara var helt i extas och gick omkring och provade hela garderoben för att se perfekt ut. hon är så rolig, hon gick in på deras hemsida och läste på lite om stället och gav mej och alex en lektion innan bussen kom och hämtade oss. där var det sjukt mycket mat från sjukt många olika delar av världen och sjukt sjuka saker. jag blev även lite småsjuk... (tur att jag har massa piller med mej)... på eftermiddagen åkte vi till chinatown och little india. Jättemysigt! Typ som att gå på en liten kinesisk marknad och titta på allt. Det var ju "Chinese New Year" tider när vi var där så det smällde och bakades och var dekorerat överallt...

sista dagen innan konferensen spenderades på ön sentosa som jag berättat om. vit sand, palmen, blått vatten och varmt. som på bild. det var då jag matade stingrocka (under kontrollerade former)! hur ballt som helst!

Helgen var det IGNITE som gällde och Gud är bäst. Vet ni det att jag älskar Jesus. Du kanske tycker det låter skumt men jag kan inte hjälpa det. jag älskar Jesus... coolt att se 2000 ungdomar bli tända för att ta Jesus till sina skolor. Plus att jag har fått så många singaporianska "syskon". jag kunde inte sluta gråta när vi åkte hem. the trip of my life....

Hur störd får man bli?

2008-02-05T10:39:00.000-08:00

ja den frågan ställde jag mej idag... har erkännt för mej själv att jag har en tendens att stoppa fingrar i saker och rör och sånt... och det är himla dumt för jag fastnar alltid och det gör ont... idag när jag pratade med persson så stoppade jag, bara för att jag var nyfiken, i mitt ringfinger i en, håll i er nu, vattenkanna. ja och den fastnade och satt där ett tag och jag han lova etthundrafjorton gånger att jag aldrig skulle göra så igen. men nu när den kom av (vattenkannan, inte fingret) så har jag redan glömt smärtan, paniken och mina löften. kommer antagligen göra om samma sak nästa gång jag hittar ett passande rör.

Ok, the real stuff...

2008-01-28T10:13:00.000-08:00

Kände igår att orden bara flödade ur mej utan så mycket sammanhang, så jag ska försöka berätta the real story om Singapore här ett tag...

Det första som slog mej om det singaporianska folket var att dom är sååå serviceminded. asså jag skäms lite vid tanken på att dom var i sverige och fick se hur svenska i allmänhet är på vissa punkter. i singapore om du är gäst tar du oftast inte mat själv, dom lägger upp. du bär inga väskor själv (kanske din handväska) och du kan räkna med att vara omhändertagen. vi kom dit och blev behandlade som värst kungligheterna. jag säger inte att det ska vara så men så var det och det var en ny upplevelse för oss alla.

när konferensen började (som var den primära anledningen till att vi var där) stod det en vattenflaska vid alla våra stolar varje möte. när vi skulle gå på toa och ställde oss i toakön frågade hela kön framför om vi ville gå före... när man korsade möteslokalen för att ta sej till VIP (hahaha) rummet så stannade singaporianska ungdomar upp och vinkade som tokar samtidigt som de sa " hey hey, nice to see you, nice to meet you, welcome to heart of God church". det var bara att vinka tillbaka =)

asså dessa ungdomar tog verkligen mitt hjärta med storm! och jag måste nämna KS, vår "guide". han gjorde allt för oss, tog oss vart vi ville och var verkligen ett sånt föredömme! jag fick en seriös kris när jag såg på honom och såg på mitt egna liv. HAN lever för andra människor! jag vill komma till den osjälviska attityd som han visade hela veckan.

ja, det var lite till från singapore in my heart resan. det kommer mera en annan dag!

Livstecken!

2008-01-27T11:54:00.000-08:00

Hej där... back in sweden... asså jag har haft en fantastisk tid i singapore! det var lätt den bästa resan i mitt liv. har verkligen fått vänner där och dom inspirerade mej verkligen. efter att ha klarat sammanlagt 14 timmar i luften var jag stolt. därefter blev jag nervös då jag insåg att jag befinner mej i ett lan där man får böter om man spottar och där man inte får tugga tuggummi... det andra som slog mej (och det bokstavligt talat) var den löjligt fuktiga värmen. så varmt det var, men så skönt! frös bara på nätterna eftersom mina rommies trilskades med att ha, håll i er nu, 16 grader på rummet. 16! det är gripande ingenting! då sa jag ifrån, jag vägrar att sova så kallt! då höjde dom till 20 och innan vi åkte låg temperaturen på 22... det gäller att utöva sin övertalningsförmåga...

först hade vi några dagar dp vi bara var turister. köpte skor och åt rolig mat (jag åt bläckfisk och stingrocka och sånt!) och ooooade och ahhhade över att det mesta i skor och klädväg var billigare än hemma. kaffe och fika pauser om vart annat och alltid nåt kul på kvällen. en kväll hade dom ordnat en sverigefest med singaporiansk buffé (kul val på en svenk fest haha) och vi åt choklad fundú med frukt och allt avslutades med att vi fick käka "durian" en frukt som luktar precis som surströmming.

vi bodde på hotel och fick hotelfrukost var dag. världens godaste jordgubbssylt! gillar inte jordgubbsylt annars men den sylten asså... under resan var vi även på finmiddag på the ritz och solade och badade på Sentosa, en ö mellan Singapore och Malaysia. Men det var ju under helgen som den riktiga raketen avfärdades nämligen i form av IGNITE! Vilken konferens. 1700 asiatiska ungdomar på samma plats, alla med en förväntan på "pastor joakim from Sweden" och det blev så bra. Jag insåg där och då hur lyckligt lottad jag är att få jobba med ny generation. golvet gungade (bokstavligt talat, pastorn fick förbjuda att folk hoppade till musiken) och efter helgen hade ny generation singapore straxt under 2000 medlemmar.

Det finns så mycket jag vill berätta men jag får inte ner allt i ett inlägg. Det kommer nog bli endel Singaporianska blogginlägg framöver. PUSS!

I'll be home for Christmas

2007-12-18T05:23:00.001-08:00

Ja, Emma jonsson har nu landat hemma i fkp. Dagarna i uppsala var jättehärliga men hektiska. jag klippte ollies hår mitt i natten, allt för att få henne tjusig till julfesten. det var det ena med det tredje som behövdes fixas och jag gjorde mitt bästa. men jag måste nu säg att det känns bra att vara hemma. ska baka julgodis idag vilket är ett stort steg för mej. jag är ingen bakmänniska men jag känner att jag behöver utveckla denna sida av mej...

Dessutom har jag pyntat min julgran och satt upp alldeles för många saker som blinkar, lyser eller glittrar i mitt rum... det är så det ska vara helt enkelt....julen är äntligen här igen och jag ska verkligen njuta. OCH! det glömde jag. jag flög till stockholm i tisdags. lyftningen var lite jobbig. Milla satt och asgarvade åt mej... "förlåt att jag skrattar, förlåt att jag skrattar" var det hon sa under hela lyfningen. men sen gick det bra...stolt jag är!!!

Detta är btw lite bilder från när elina var och hälsade på mej i malmö. det var en underbar helg med mycket ljus och pys...hon är underbar ibland, syrran min...men, ha nu underbara dagar innan jul och minns jesus mitt i allt. utan honom skulle inget av detta vara till...

Glimtar!

2007-12-11T04:40:00.000-08:00

tja tja tja! eller som pappa säger tjabba tjabba tjabba! ska flyga till stockholm om två timmar. ghahhaaa! men jag ska inte dö. jag kan flyga, jag är inte rädd! varför är jag rädd? förslag kan lämnas på komentarsidan.

nu lämmnar jag malmö för i år och nästa gång jag kommer hit har jag firat jul, montrat på nyår, varit i singapore och har bara två dagar kvar till ledarkonferensen. helt stört! tiden springer bort... ja tänkte lägga upp lite bilder här från hösten som gått...

Från Nordic till allt strul med lägenheten till teamet till alla resor och grupper och ungdomar och möten.... har varit en verkligt rolig höst och jag hoppas på våren också!

Hat gött!

allting har ett slut!

2007-12-03T08:33:00.000-08:00

Tack och lov för det! det har varit en liten tuff tid här det senaste. mycket som ska göras, en del press och många tankar inför framtiden, endel sömnlösa nattetimmar men allt det börjar lösa sej. mitt största problem just nu är att vår skrivare och internet krånglar. skruuuutt! jag blir så tröööttt! men det är väl bara att ordna på någe vis. Det som känns väldigt bra nu är att det snart är jul, kollar på julkalendern på nätet och äter lydigt min choklad varje dag... milla kommer på måndag och det känns bra. hej hej milla! ska bli kul at du kommer! milla har tänkt att vi ska göra den första stora ng-satsningen ute på stan. nämligen dela ut nåt (utdelningar är väldigt poppis i ng-samanhang) på nobeltorget på Nobeldagen... vi får se vad det blir..

Igår var jag lite social igen. det går i vågor det där. var på hemgruppen ialla fall (ibland låter det ju som typ fattigjonen..hemgrupp liksom) men i alla fall, det var jättekul. skrattade mycket! annars är det fullt upp med att planera julklappsinköp och sådär. har till och med bakat knäck! (stina och becca har bakat knäck)...

bra bra! är lite avis på arash och joel som är i england och julshoppar! jag vill också! ska ta och åka dit i vår, right eva och milla?

julen är här!!! typ...

2007-11-27T12:01:00.001-08:00

Home again! Det var ett tag sen nu. Jag spenderade hela förra veckan i kalmar län där jag gjorde vissa upptäckter. som t.ex att julen verkligen är här igen och att det inte syns att man har fett hår om man sätter upp det i en knut mitt på hövvet... Becca och jag fick också gå en kurs i Småländska och blev uppdaterade av inneorden där. Vi säger numera inte en enda mening utan att lägga in lite "feting" och " fett lätt, lätt fett" till stinas stora förtret...idag har varit en bra dag. skrattat mycket. jag ser för sunkig ut asså men vad gör det? imorgon ska jag ha en morgonsamling på en skola här i malmö och jag är faktiskt lite nervös. varför är jag det? jaja, det är bra då skärper man sej har jag hört... har ju föressten prekat några gånger till nu och inte dött denna gången heller. långt över förväntan kan jag ju säga.

imorgon kommer alla malmögrupper hem till oss på fika. vi ska baka knäck och scones och mysa och spela spel tror jag. hoppa sdet kommer mycket folk... jag längtar till julen som en tok... och efter julenkommer SINGAPORE! wohooho! var och besprutade mej i går. 550 spänn! för att få lite hepatit i sej....

vill idag hälsa till Arash, den förlovade sonen, min bror. arash, jag är verkligen så glad för din skull, tänk om vi skulle vetat detta förra året under alla våra samtal om den stora dagen i livet. men det är ju perfekt, då kan du ju sjunga alla låtar du hade tänkt=). Saknar dej by the way! Come home!

Till alla andra, saknar er också! Fråga min mamma om min adress så ni vet vart ni ska skicka alla julkort=)

home from the road!!! still american style!!!

2007-11-18T08:23:00.000-08:00

jepp jepp!!! nu har vi kommit hem från en ljuvlig turnévecka. vi har haft 5 konserter på 3 olika skolor och 2 ungdomsmöten. jag har prekat och inte dött, vilket är en prestation i sej. allt har flytit på väldigt bra, jag nästa för bra för att vara ny generation. i och för sej så kom vi till en kyrka som inte hade tillräckligt mycket ström och lite andra småproblem men det hela flöt som sagt väldugt bra. Becca & Stina var så himla duktiga när dom snacka på u-mötena och en grupp startades. sen var det ju hur kul som helst att spendera tid med konsertteamet och skratta & skämta och bara va sej själv för en stund. alex, ollie & madde ni är mina små pärlor! jag tror jag har världens bästa jobb... kanske inte alltid men just nu. och dessutom är jag lite förvånad för jag känner verkligen sån glädje för att jag får göra detta och jag har inte alls blivit nertryckt i skorna av allt sunkit väder och regn som är så här i november... wonderful...

för er som undrar så har jag nu läst ut boken om de överkäcka amerikanskorna, men känner att jag inte helt och fullt landat efter den euforiska bokupplevelsen...(?).... MEN! jag har ju glömt att berätta! den 16 januari åker jag till SINGAPORE! med ny generation för att vara med på den stor kick-offen i ASIEN, hur coolt är inte det? så nu är det bestämt och jag försöker att inte tänka så mycket på de 11 timmar jag kommer behöva spendera i ett flygplan... vi ordnar det då va? BRA!Detta är förresten jag & Milla när vi montrar på konferens i Uppsala för några veckor sedan. Är jag inte hur cool som helst i min chockrosa t-shirt så säg...

på g!!!! american style!!!!

2007-11-12T06:57:00.000-08:00

yessss! jag är laddad som få...Idag har Gud igen bevisat att han är verklig... Vi ska ha konsertvecka här denna veckan och det har väl inte varit helt smärtfritt. först ställde 75% av de redan inbokade konserterna in och vi fick greja det på nåt sätt. så vi började be och helt plötsligt var det grejat igen! gött! en sån klockren kommentar från en gruppmedlem "asså emma det är så konstigt, nu när vi pratade med rektorn så går det helt plötsligt att ha konsertern på onsdag ändå. så konstigt att han ändrade sej" ja jätte konstigt. Tack Gud... men då brakar hela konsertbilen samman... phu...living on the edge.. men så ringer dom idag och säger att det har ordnat sej med bilen och att vi inte behöver ställa in konserterna.. det är bara så värt det...(på boråska)...

annars är allt bra, jag känner mej uppåt! jag längtar efter julen och ser fram emot allt vad livet erbjuder. jag ska preka vid 7 olika tillfällen innan jul. HOW SICK IS THAT? nu 2 gånger i helgen, veckan efter det har jag både fredag, lördag och söndag, och innan jul en morgonsamling plus seminarier under en ungdomsdag. kul att få träffa mycket ungdomar. hur skulle jag kunna sluta jobba med ungdomar? they bring joy! du får ursäkta min käcka attityd och engelska uttryck men jag läser en överkäck amerikans bok för unga kvinnor skriven av en överentusiastisk amerikans kvinna (oh my god!) som använder onödigt många utropstecken när hon skriver. exempel "and I was soooo tired!!!! then I thought to myself, Holly you've got to shape up!!!!"och jag blir lite smittad. på gott och ont! allt är bra i alla fall och jag längtar lite hem till familjken och släkten!

alla ni som är släkt med mej, kusiner, fastrar, mostrar, farbröder, morbröder, morfar, mor, far och syskon jag älskar er och saknar er. Ska bli underbart att träffa er till jul då jag kommer var så snygg i en kjol jag syr just nu!!!!

Tio bra dagar

2007-11-06T02:27:00.000-08:00

Jag måste börja med att skriva att jag har haft roliga tio dagar! Först bröllop hemma i FKP och sen roliga utb.dagar i Uppsala. Har fått träffa massa vänner och skratta och prata och fika och pyssla och bara njuta av lite miljö ombyte, skönt! Här kommer lite bilder från mina dagar...Duktiga Sara och Joel hade fixad en rolig Nordic-fest på Måndagkvällen vilket var uppskattat av alla. Här läser de upp nomineringarna för Ny Generations hemmafru (Emma Brakel), karriärskvinna (Emma Hellbom), svärmorsdröm (Petrus) och svärmorsmardröm (Jonathan Persson). Mycket skojjigt!

Sara, Hayen, Jocke, Milla och jag kände att det var dags att smaka höstens första glögg! Så jag sprang gladeligen och köpte glögg, pepparkakor och saffransgifflar till fikat som vi avnjöt tillsammans med youtube på kontoret i Uppsala. Jocke hade plockat fram klipp med tilteln "fairytale proposals" som vi tittade på och "awww"-ade åt.

Titta vad glad Sara blir när hon ska få äta pepparkakor. Det var verkligen en mysig onsdag!

Sara och Kalle ska låta oss få njuta av deras singstar tävling. Det var helt...ja underbart. Typ... Roligt var det i alla fall. Denna kväll hade också diverse teamare övat in små imitationer av sina teamledare vilket var väldigt kul att se...

Här är brudparet Moensjö. Rasmus och jag gick i samma klass på gymnasiet och båda var med i kristna skolgruppen. Så kul att få vara med på deras bröllop! Här får de dansa sin första och antagligen sista vals.

Att kommunisera med en dansk. Del 1

2007-10-23T12:23:00.000-07:00

Ibland kan man liksom se sej själv i situationer som skulle passa bra in i en humoristisk film. Ett sånt tillfälle var det i söndags när jag gjorde helgen goda gärning, nämligen att vara med på den årliga höststädningen.

För en vecka sen damp det ner ett papper med den käcka rubriken "Dax för höststädning" i brevinkastet på Celsiusgatan. Den käcka rubriken följdes av den inte lika trevliga texten "du som inte deltar får betala 100 kr i straffavgift". Genast sjönk den mysiga "hej-vad-mysigt-vi-ska-ha-tillsammans-känslan" i bott. Slutraden "Men styrelsen bjuder på fika!" övertygade inte riktigt så mycket som jag tror styrelsen hade hoppats.Tydligen träffas alla grannar för en gemytlig stund ute på bakgården varje höst för att röja upp. Och jag tänkte att jag ska minsan vara den goda granne jag låtsas vara och deltaga. Göra ett gott intryck på dom som faktiskt inom de närmsta veckorna ska ta beslutet om jag får bo kvar i lägenheten helst enkel. Ja, du kan kalla det suck up, kort och gott jag ska inte hymla...

Så ut stövlade jag på söndag morgon och hälsade på diverse grannar. En norsk, två eller tre danska, en liten nervös dam, Stockholms-morsan som svor sådär som bara stockholmare kan göra och de andra i styrelsen som vara glada för hur många de kunde skicka straff-avgift till sen.
Uppgifterna började delas ut av en inflyttad tysk som nekade mej och den nervösa damen att både städa vinden och tvättstugan. Han tyckte att damen inte skulle bära så tungt så han satte en kratta i händerna på henne. Och jag blev ansvarig för att ställa i ordning och flytta och slänga gamla cyklar. "Snälla inte med dansken, snälla inte med dansken snälla inte med..." tänkte jag samtidigt som den danske mannen i sällskapet säger .......ja, jag förstod ju inte va han sa men jag fattade att han skulle va med mej alla fall...

Jag lyckades föra en konversation med den danske mannen i en timme utan att veta ett dyft vad vi hade prata om. Bra gjort! Ibland pratade vi om cyklarna vi flyttade så jag pratade på om luft i däcken och allt möjligt... När han prata sa jag mitt vanliga "jahhha! Åhhh! Jassså! Va kul! Jag det är klart, säger du det så..." och hoppades att jag skulle matcha in rätt tonfall... När allt var klart blev det dags för den utlovade fikan. Med en platsmugg earl grey i handen stod jag och socialiserade med ett mina grannar. Idylliskt, inte sant? Kände mej som ett UFO och tänkte "kan jag gå nu utan att dom tycker jag är otrevlig?" när mannen bredvid mej sa "jag måste gå in nu tack för idag", lämnade även jag min plats på den nykrattade gräsmattan (SÅÅÅ onödigt då alla löv på det stora trädet fortfarande inte rammlat av!) och kände att jag varit en god medborgare den dagen...

Kanske kommer det kännas gemytligare vid vårstädningen... Den som lever får se...

Höst höst höst

2007-10-17T12:25:00.000-07:00

Nu är det verkligen höst i Malmö och fram tills idag har det varit ljuvlit väder! Oranga och röda och gula löv ligger överallt och allt är fint! Annars är Becca och jag här i krokarna och har idag rest i Lund och Landskrona. Imorgon är det stora listans dag och vi har gjort en fin lång lista med stora rutor att kryssa i när vi har gjort en uppgift. Sånt gillar vi, listor! Smaka på ordet llliiisstttorrrrr!

Igår kom jag även på att tiden går fort igen. Jag tände ljus och komoch tänka på att det var inte läng sedan Sara (min ex sambo) sa "nu behöver vi ju inga ljus längre, nu är det ju typ vår" och så insåg jag att jag helt missat våren och sommaren och jag beslutade mej för att det är dags för ljus igen. Snart är det jul! And how I long for Christmas! Nån gång ska jag blogga om bara julen... Om det bara ville bli november snart så att jag kunde få börja köpa julklappar med gott samvete...

Prekandet är klart!

2007-10-13T12:32:00.000-07:00

Jag har två saker att ta upp med dej kära läsare... För det första tycker jag att det ont om komentarer på komentarsidan. Kom igen ,ni tänker ju massa, SKRIV till mej...

Det andra då...Igår prekade (predikade, talade...what ever) på ett ungdomsmöte i Oskarshamn. Ville bara säga det. Nu är det gjort! Isen är bruten! I'm on my way så att säga...

Glimtar från hösten

2007-10-10T09:44:00.001-07:00

Mina nyförvärv!
På jakt efter lägenheten=)
Saran och jag äter varma mackor innan Nordic. Kolla in snyggt nagellack!
Friserar Becca!

Blir tvingade att äta äcklig surströmming! Bläk!

Godisets baksida...

2007-10-06T03:06:00.000-07:00

Tillbaka till verkligheten i Malmö... Veckan som gick spenderade jag i västergötland, faktiskt i mina hemtrakter. Teamade med herr Persson i Falköping, Skövde, Töreboda, Mariestad, Tibro med flera vilket var väldigt roligt. Under en teamvecka samlar man alltid på sej ny kunskap och erfarenhet och det är en sådan erfarenhet jag vill dela med er nu kära vänner.

Det hela började i onsdags när Persson och jag hade haft en gruppträff i Skövde och skulle åka hem till FKP för att avnjuta en kväll med arbete framför datorn. Milla ringer då och meddelar den glada nyheten att hon vill sponsra oss med pengar till lite godis. (Coolt att det var just denna dag då jag några timmar tidigare nämt för Persson att jag nog tyckte det var dags för Gud att ge mej ett ekonomiskt mirakel). Glada i hågen kommer vi hem och börjar visionera om vad vi ska köpa. Godis? Chips? Hyra film? När klockan väl blir så mycket att vi får tummen ur och ska åka och handla inser vi med skiftande reaktioner att allt är stängt utom Statoil så vi åker helt enkelt dit. För de 100 kr vi har tillgodo tänker vi att vi kan hyra en film för och köpa lite godis var för. Sagt och gjort, filmen väljs ut (blades of glory) och godiset plockas. Framme i kassan ser vi med skräckblandad förtjusning att kalaset gick på 165 kr, helt sjuka pengar för godis och film om ni frågar mej.

När chocken hade lagt sej och vi kommit hem och börjat kolla på filmen hammnar vi i det träsk som har försatt Sverige i djup depression. Hetsätning, muffande, en högre grad av panikätning ja kalla det vad du vill, filmen var 90 min och vi åt konstant under 90 min. Persson gjorde då en upptäckt nämligen att hjärtat rusade fast det enda man hade gjort var att titta på tv. Själv gungade golvet när jag gick och en sockerhuvudvärk började smyga sej på. Mycket läskigt! För att dämpa sockerchocken åt vi lite grovt bröd och gick och la oss. Man kunde känna hur allt godis bara låg som en klump i magen och ville helst av allt komma upp, men, tänkte jag, det är nog bättre imorgon.

Grejen är den att det var det inte alls! Jag vaknade på morgonen och ville spy och hade fortfarande sockerhuvudvärk och hörde mej själv lova att "aldrig mer"... Vi konstaterade att det är nog tur att vi inte dricker alkohol eftersom vi nog då skulle ha grava aloholvanor...

Så aldrig mer godisfrossa! Aldrig igen!

Nya tag!

2007-09-29T08:41:00.000-07:00

Ja, nu ska här tas nya tag! Jag erkänner att jag har varit kass på att blogga densenaste tiden vilket ni kära läsare har varit duktiga på att låta mej få veta (hej Bosse) så nu tar jag nya tag.

Här till vänster ser ni en typisk bild ur vår nya lägenhet. Då kan man ju undra varför vi har valt att ställa alla våra (!) glasfigurer och porslinsfåglar så här tätt? Ja, sannerligen, det undrade vi också varför ägarinnan av vår lägenhet hade gjort. Särskillt bedrövade blev vi när vi insåg att alla hyllor i hela lägenheten såg ut så här och att det var vi som skulle bli tvugna att plocka ner allt i lådor om vi inte ville behålla dom, och tro mej, det var vi överens om att vi inte vill göra... Vänner, för att ni verkligen ska förstå vad det är ni ser på bilden så låt mej säga såhär; det såg ut som om det hade snöat på dom för det var så sjukt mycket dam! Och så undrar man, hur länge har detta stått här? Sekunden efter det ser man ett vykort på kungafamiljen där dom så fridfullt tittat ur kortet. Där är kronprinsessan Victoria typ 8 år och nu är hon 30 (elle?) och ja, jag skulle inte vara förvånad om det har stått sen dess...

Denna kära tant vi hyr av är 96 år gammal och har sparat varje marmeladburk hon någonsin ätit slut på. Utan att skölja ur den! Och därmed lockat till sej alla larver fick fick äran att diska ur dom. Sen har hon även av någon anledning (förslag kan lämnas ipå komentarsidan) sparat clementinskal bland hennes hårnålar... Som hennes dotter uttryckte det "Mamma är ju en liten ekorre som samlar på sej saker". Jag vet inte om jag gillar ekorrar!

I all fall har vi kommit till ro och nu ska arbetet dra igång på riktigt! Emma handlar dock alldeles förmycket saker och vill köpa ett gymkort men vet ej om jag har råd. Vill du sponsra kampanjen "Slimma Emma på friskis & svettis" så hör av dej!

Har saknat er mina trogna läsare!

Ett nytt liv

2007-09-02T09:06:00.000-07:00

Ja hej allihopa. Nu blev ni förvånade va? Att det var ett nytt inlägg på min blogg... Ja det kunde man inte tro. Sen förra gången vi hördes har jag blivit teamledare surru. Det är grejer det. Nä men det är faktiskt hur kul som helst. Vi har precis kommit hem från Ribbingebäck utanför Uppsala och ska sätta igång med Nordic jobb. Wehooo! Det känns som det var ganska nyss vi jobbade med Nordic06 men det är ändå ett helt år sedan. I år är jag info-nisse och gruppreseansvarig. Hoppas inget går fel för då blir jag nog avskedad. Nä men jag hoppas på att kunna va duktigare med bloggen. Jag har varit slavig och inte tagit mitt bloggansvar. Men no more!

Inte så uppäten

2007-07-27T01:22:00.000-07:00

Hej svejs i lingonskogen! Är och hälsar på min farmor i Norrland och det är hur gött som helst. Har blivit lite biten av alla djur (broms, mygg, knott...) men är ändå vi gott mod får jag säga. Igår badade vi bastu i fjällsjön och det var ömsom varmt, ömsom kallt... Det är sol och regn och vi har det så jättebra... Idag är vi på internetcafét det är därför jag har internet...Snart ska vi åka till Vilhelmina och "shoppa".. Så roligt att åka till en liten större by för att "shoppa" (Vilhelmina är nog ingen stad, Arash och Joel, för dom har verkligen ingen McD eller Burgerking, inte ens Max på några mils avstånd)... Hoppas ni har det bra där ute! Saknar er alla!

Bananarama och Robert De niro

2007-06-29T13:34:00.000-07:00

Ja här sitter jag efter en lång dag på jobbet och lyssnar på Bananarama av alla 80-talsgrupper. Det händer inte alltid men det är ju ändå fredag så..."Listening to Robert De Niro speaking italian" djup text... Imorgon är jag ledig. Typ.. Ska uppdatera de sista medlemmarna åt NG. Eller det är ju inte de sista men jag har min sista dag då jag kan göra det imorgon och jag räknar inte med att hinna ringa 787 stycken på hela dagen.

På kvällen(imorgon) ska vi även till morfar som har fyllt 73 år. Nu kom en verkligt käck låt "if you walk away you'll regret it some day, I want you back, baby we had love...Iwant you back I want you back ohhhh...." BTW ska ju Spice Girls återförenas! Till jul, det måste ju bli årets julklapp. God has once again proved that he is real! Asså det vore ju minst sagt gemytligt att få se en konsert med dom asså. Det skulle ju va som att bli 10 år igen. Tänk va sjukt, när dom släppte sin första skiva var jag 9 år. Nu är jag 20. Tänk dom som är 9 år nu föddes liksom 98 och vet typ bara nästan vilka Spice Girls var... Nu måste jag nog sätta på lite SG musik... Åhh sicken nostalgi... Fast nu förstår man ju vad låtarna betyder... Inte lika gemytligt...Fast ändå!

Till alla mina vänner vill jag bara säga att ni är underbara. Särskillt hej till mitt gamla team. Jag saknar er faktiskt. (Och vad jag menar är att jag faktiskt saknar er och inte att det är otroligt men sant att jag faktiskt gör det... ja ni fattar) Sara, Joel och Arash (morsan, brorsan och fars(hi)an) hahaha

Bröllop, student och pojkvänner

2007-06-19T01:56:00.000-07:00

Jessbox här kommer ett efterlängtat inlägg! För att förklara mej kan jag bara säga att det har varit mycket på senaste tiden! Jag jobbar på MBG och på min fritid jobbar jag åt ny generation och på nätterna gör jag sånt som jag har lust med... Idag är jag dock ledig till kl 15.00 vilket känns så gött som det kan bli. Senast jag skrev hade vi precis haft möhippa. Efter det har jag grattat mina vänner på studenten (gabbe bland annat som syns på bilden) och Sara och Jimmy gifte sej i helgen. Det var faktiskt ett väldigt roligt bröllop, väldigt lyckat och fint på alla sätt och vis... Jag är så väldigt glad för Saras skull (Jimmys också men ja ni fattar) hon (hatar att skriva de på detta vis men) förtjänar verkligen...kärlek...från en man liksom. Ja, nog om det, jag blir så himla sentimental av bröllop... Kanske lägger upp lite bilder sen? Vi får väl se... Annars rullar allt på. På midsommar ska jag jobba. FÖRESTEN! Jag har träffat min vän Jossans pojkvän nu och han är verkligen en sån bra kille! Och Matildas kille också! Och så träffade jag en gammal vän från några år tillbaka och det var så mysigt att prata med henne. Plus att Maja och Tomas har kommit hem från Indien och det är jättekul. Ja, livet leker helt enkelt!

Pöss

Britney in town!

2007-06-04T11:02:00.000-07:00

Ja igår var dagen då Britney Spears för första gången öppnade sina ögon i Falköping. Nä fy vad töntig jag har blivit, så är inte roligt att inleda men asså vi hade möhippa för Sara i går och klädde ut henne till Britney... Det blev en jättelyckad dag. Hon fick knacka dörr och samla ingredienser till en sockerkaka, "hoppa" bungyjump, massera brandmän i bar överkropp och fotas i diverse kreationer till en årskalender... Mycket kul, mycket kul... Det kommer bilder, jag lovar men min dator verkar vara jag störd...

Teamare no more

2007-05-31T02:25:00.000-07:00

Tja! Är hemma i Fkp nu och håller på att unpack... Har avslutat mitt första år på ny generation och ska kastas in i en sommar innan nästa år börjar. Mycke att stå i plus att mammas gripande goda muffins ligger och frestar mej i köket hela tiden... JOBBIGT! Skriver mer inom kort...

Att komunicera med män del 4

2007-05-23T07:31:00.000-07:00

Män asså! Denna uppseéndeväckande grupp av människor som vi ser varje dag... Detta blir nog en av de sista delarna i "att komunicera med män"serien... Året har varit lärorikt och jag hoppas att du som trogen läsare har tagit in kunskap av detta slag...

Visst kan det vara svårt att förstå vad en man menar när han inte säger vad han menar utan pratar suck och stön-språket. Min pappa gör det när vanliga ord blir för svåråtkommliga. Efter ett tag lär man sej att "öhhm" betyder "jag orkar inte" och "mheee" är ungefär som "snälla, kan vi ta det sen"... Svåraste kanske är när mannen säger nåt som han inte menar. Eller förväntar sej att man ska läsa tankar. Som att det är en universell lag att ett par uppspärrade ögon och ett besvärat ansiktsuttryck betyder "jag ska faktiskt handla sen och har bättre saker för mej nu". Eller när man känner att männen bara fattar inte! Hur man än förklarar stanna budskapet i farsdun och vägrar ta av sej skorna. Jag börjar förstå min mamma när hon i frustration utropar "prata med mej Lennart, snälla prata med mej!" till pappa... Män gillar inte att prata. Ja, jag tror nog att man skulle kunna sammanfatta det så. Mannen kan inte lyssna och ta in när kvinnor gång på gång kommer fram, suckar och säger "vi måste prata"... Och där sitter vi kvinnor och öppnar våra själar för honom och förklarar, förvänger, diskuterar, går in i detalj på hur det känns just nu och ger en utläggning (utan att hanen bett om det) om varför vi tror att det är på ett visst sätt. "Jag tror jag känner att..., eller jag vet inte hur jag ska förklara..., det är inte det att du inte lyssnar men..., jag tror det beror på det du sa igår du vet?..., kan vi inte prata om det här..., jag skulle uppskatta om vi kunde prata ut..." Och så tror vi sen att mannen har förstått. Sanningen är den att män talar mänska och kvinnor tala kvinnska. Men lär man sej bara några få glosor så går det att komunicera ganska skapligt.

Nu ska jag erkänna en sak som kan bli en stor chock för er. Jag är faktiskt inte gift. Fast jag har jobbat i team, vilket är typ samma sak. Så jag har inte haft en man att utöva mina teorier på (den stackarn går fortfarande inget ont anande nånstans i världen) men jag har haft två andra män som har fått utstå och varit observationsobjekt. Skulle bara vilja kasta i väg en liten hälsning till dom (ni vet vilka ni är, borat och hans manager) och tacka dom för den otroliga manliga karisma de har utstrålat under detta år! I er ser jag anledningen till varför Gud skapade mannen. För att avsluta denna serie med det ultimata rådet till du kvinna som fortfarande söker vägen till din mans hjärta så är det nog så lätt som att bara älska honom för den man han är.

Tack och hej, fortfarande singel-tjej!

MÅSTE FÅ ÖPPNA MUNNEN!

2007-05-22T06:45:00.000-07:00

Ibland drabbas jag av en så stark övertygelse av att inte stänga munnen och hålla tyst utan att jag bara måste få nåt sagt! Idag är en sån dag! Jag MÅSTE få säga nåt om Jesus!

Jag vet att det inte är lätt att tro på Honom. VARFÖR skulle han finnas, VARFÖR skulle Han va den enda Guden när det finns så många olika att välja bland? VARFÖR är just kristendomen "den rätta religionen"? På alla dessa frågor skulle jag egentligen vilja svara "jag vet inte"... MEN, och detta säger jag dej helt ärligt och uppriktigt, Han har förvandlat mitt liv. Inte genom att jag har sett coola mirakler, inte för att jag har läst teologi och har "bevis" för att Han finns, inte för att jag har "lärt" mej det, inte för att många roliga kristna har kommit i min väg, utan för att att Han GER MEJ LIV SOM INGEN ANNAN!

Det är som om han har bränt mitt hjärta med sin kärlek och att jag inte kan glöma bort den. Sååå många gånger har jag tyckt att det har varit jobbigt att vara kristen i skolan! Har känt mej så töntig och utanför, särbehandlad och annorlunda. Jag har önskat att "om jag bara kunde sluta tro på Jesus hade allt blivit så mycket lättare". Va! Då hade jag inte haft några problem, hade kunnat forma min egna Gud och följa eller levt för att förverkliga mej själv genom kläder, pengar, sex, sprit, fester, vänner, lyxvillor....listan kan göras lång. Så varför har jag inte gjort det? Kan nån svara mej varför jag inte har gjort det?

Därför att friden och friheten jag har i mej vittnar om något helt annat. Därför att det LIV JESUS GER är inte som något annat. Därför att Han ger strömmar av levande vatten. Därför att det spelar ingen roll hur jag är, vad jag äger vad jag jobbar med eller hur det känns för dagen, för jag vet att berättelsen om mannen från Nasaret är mer än en historia. Därför har jag alltid sagt att jag är kristen i skolan. Därför gick jag upp en timme tidigare innan skolan och bad för mina vänner. Därför anordnade vi "Jesusdagar" på gymnasiet. Det var aldrig tänkt så, men det blev så. Jag kunde inte bara titta på och hålla tyst (och jag önskar jag hade gjort så mycket mer)... Min tro var helt enkel för sann och viktig för att kompromissa med.

Och detta säger jag dej i kärlek. Det finns inga fullkomliga människor och därav inga fullkomliga kristna. Kanske har du blivit sårad av nån i kyrkan, tycker att det inte var så glamigt som det verkade. Kanske tycker du kristna är dömande och TRÅNGSYNTA?Du kanske bara har svårt att tro, svårt att våga söka. Du kanske säger "men Emma jag känner dej och du är inte så perfekt heller!" och jag är sannerligen den mest operfekta...Kanske orkar du inte bry dej? Men när jag gick i skolan tycke jag att jag hörde detta:

" Jesus är skit, kristna dömmer andra, varför har inte muslimerna rätt?, jag ska inte va bunden, jag hatar trångsynta människor, skulle aldrig be, jag har bett till Gud och han svarade inte, jag ska upptäcka världen, följa min dröm, skaffa mej en karriär...ETC" Men samma personer gick på anti-depressiva...samma personer led av ångest...samma personer är bittra på människor, kan inte förlåta, kan inte gå vidare, vet inte vad de ska göra med sina liv.. och söker SANNERLIGEN efter något att bygga sitt liv på och finna DET DÄR som faktiskt mättar den GRIPANDE hungern efter något som mättar och tillfredställer!

Jag är alltid hungrig efter mer. När jag har nya jeans bara MÅSTE jag ha en ny topp till. Och när jag har den vill jag ha pengar så jag kan köpa snygga skor, halsband cd-skivor.. Vill träffa människor, vill lära känna folk vill vill vill ha ha ha ha ha! Min själ längtar efter nåt att fylla sej med, men mina vänner, Jesus mättar. Jo det är sant.

Ta en tugga av honom, han ger ljuvlig mättnad och han älskar dej alltid!

asså

2007-05-21T09:48:00.003-07:00

ja funderar på att sluta ny generation.. missnöjd med styrelsen

asså

2007-05-21T09:48:00.002-07:00

ja funderar på att sluta ny generation.. missnöjd med styrelsen

asså

2007-05-21T09:48:00.001-07:00

ja funderar på att sluta ny generation.. missnöjd med styrelsen

asså

2007-05-21T09:48:00.000-07:00

ja funderar på att sluta ny generation.. missnöjd med styrelsen

Jo annars är de fullt upp!

2007-05-18T08:30:00.000-07:00

Hej. Hoppas du mår bra. Jag mår bra. Var det inte alltid så man inledde sina brev när man var liten så säg? Förrutom min grannes kompis. Min granne på 8 år fick ett kort från Mallorca från sin kompis för ett tag sen men det kom fel och hamnade i vår brevlåda i stället. Och det är verkligen inte så att jag läser andras kort från glada semesterfirare med mening det är bara det att jag inte har nån skam i kroppen. Hon ialla fall, började sitt brev såhär : "Hej här är det sol, hoppas det regnar hemma hos dej"... HAHAHA Snacka om skadegkädje. Vad hemskt att önska någon regn på det viset...

Förövrigt ringer Sara och jag som om det var det enda vi var kapabla att göra... Verksamhetsrapporter, uppdaterar meddlemmar o.s.v. Men det går bra nu kompis, det går bra nu. Solen börjar hitta hit igen och har vi tur kommer vi spendera morgondagen på stranden. På kvällen har vi ett u-möte i en kyrka i Malmö.

Förresten! Vi hade möte i Mönsterås i tisdags och det var helt och hållet fantastiskt. Pastorsparet var så mysiga, gödde oss med korv och choklad och lät oss sova så gott. Dessutom tyckte de om ny generation och ville gärna att vi skulle komma tillbaka. Ibland träffar man människor som typ är från Gud. Som änglar! Det var nog dom!

Hat gött, ät kött, väl mött, jag är trött!

Lite bilder

2007-05-14T08:04:00.000-07:00

Numera i 20-25 årsåldern

2007-05-14T04:35:00.000-07:00

Detta är jag och Sara på min 20 årsdag! Visst kan man se en gnutta vuxendom över mej? I stunden då bilden togs var det ca 19 minuter kvar tills jag var exakt 20 år. Vi var i Oskarshamn och fördrev tid så gott det gick innan vi skulle åka över till Gotland för vår första gruppträff! Vi gick och åt på ett ställe och firade med en ordentlig glass på eftermiddagen... Lite fest ska det ju va!

Jag har så mycket att berätta så jag vet inte hur jag hinna... Färjan över till Gotland gick förståss bättre än väntat. Det är inte det att jag är negativ utan jag är bara orolig så fort jag ska åka nånstans. Men båten sjönk inte... Det första som hände på Gotland var att vi blev stoppade av polisen. Men Sara var både nykter och fastspänd så det gick bra. I mina unga år har jag ju faktiskt varit en del på Gotland så det var lite deja vu att komma tillbaka. Från färjeterminalen till den kyrkan vi skulle sova i kunde jag inte låta bli att dela med mej av mina gamla minnen och bravader för en trött Sara och en ännu tröttare ungdomsledare. Nu i efterhand inser jag att deras "jaha" och "mhm" och "va kul" kanske mer var ett tecken på uttråkning än på ett genuint intresse...

Tyvärr vaknade jag med magsmärtorna Urban på morgonen. Så jag ringde sjukan på Visby, åkte till apoteket och köpte medicin och överlevde även denna dag. Vi hann gå på Visbys gator en timme innan det var dags att jobba. Gruppträffen vi hade var jätterolig. Har nog aldrig garvat så åt en grupp! Båten sjönk inte på hemvägen heller så allt gick hem!

Helgen hemma i Falköping har jag spenderat med familj och vänner och släkten. Jag har avverkat tre kalas och fått många fina presenter. Lägger in lite bilder från hemvistelsen sen. Vill passa på att hälsa till Maja och Tomas i Indien! Maja läser min blogg VARJE DAG! (Ja du Maja både Anne-lie och Bosse hälsade detta till mej haha och jag är sååå tacksam). Nu är det bara två veckor kvar på NG året och vi har nog läget under kontroll tror jag!

Asså det tror ja iiiinte

2007-05-04T00:59:00.000-07:00

Yo! Här sitter jag nu ett väldigt soligt och varmt Malmö. Har precis varit och tränat och det gick lite segt idag. Men det som känns jobbigast är att jag har blivit en slowblogger. Det har publicerats 4 inlägg av mej på 8 veckor. Det är ju goripande fruktansvärt! Vad hände med min entusiasm? Min vision om ett ständigt växande bloggande och god gemenskap med mina bloggläsare? Ja med lite moll i blicken vill jag ändå återge lite av den senaste tiden.

Förra veckan förberede vi inför tjejkonferensen. Det var pyssel och telefonsamtal och det skulle bakas och fixas och donas. Jag och Sara blev tillfrågade om vi ville ha hand om killpanelen på lördagskvällen (vilket vi gjorde och var glada för!) och mycket sistaminuten grejer. När vi i alla fall anlände till Jönköping på fredag förmiddag känndes det rätt lungt. Vi skulle ändå inte kunna börja packa upp förrän kl 16.00 so why bother nu liksom? När klockan sen närmade sej fyra var det kaos som vanligt. Alla sprang omkring och Lina och jag åkte fram och tillbaka från Ica Maxi till ÖB tillbaka till Ica Maxi...

Måste ändå säga att det var en fantastisk helg! Så många härliga tjejer och så roliga inslag och bra talare roliga grejer på aktivitetsområdet....Mycket skratt, skrik och tårar såklart. Det var verkligen så roligt att ha killpanelen! Tjejerna var så på och grabbarna var riktigt duktiga. Jag fick lite ideér till min del fyra av "att kommunicera med män" serie, men jag kanske väntar ett tag med att publicera den...Det jobbigaste under konferensen var efteråt när vi skulle städa. Har aldrig kännt en sån motvilja till att packa och städa någon gång i hela mitt runda liv. Det var en lättnad Urban när det var klart!

Nu blickar jag bara framåt! På tisdag ska Sara och jag ut och resa igen och på kvällen tar vi färjan över till Gotland! Jepp, känns rätt gött faktiskt! Sen åker jag hem till Falköping igen (ja vet, ett himla farande).. Sen är det två veckor kvar av NG drömmen 06/07...

Tillvaron o.s.v.

2007-04-22T07:39:00.000-07:00

Nu sitter jag här igen i ett soligt Malmö... Det var ett tag sedan jag var här sist. Den senaste tiden har jag varit ute och flängt runt mycket mer än förut, varit i Göteborg och teamat där, vi har haft ett ungdomsmöte i Helsingborg som blev jättebra och jag har varit hemma på påsklov och jobbat från Falköping. Bilden är tagen från påskafton när vi var i Linas stuga och grilla och flumma.

Förresten måste jag bara berätta att jag har skakat hand med Jessy Dixon! Asså typ en ganska känd gospelmänniska som har sjungit med självaste Diana Ross och Mr Simon i Simon and Garfunkel! Wow wow wow! D-e-s-s-u-t-o-m, vinkade han till mej för jag vinkade till honom från läktaren i kyrkan! Ha! Han var hur trevlig som helst. Jag sa "thank you so much" och då sa han "you're welcome, nice to meet you"... Ha! Jag har pratat med Jessy Dixon...Jaja..

Till andra artister då, konsertteamet har gästat oss igen med konsertter under antimobbningsveckan som precis passerat. Det var kul faktiskt trots att det har varit svårt att boka in konserterna.

Nu är det inte långt kvar mina damer och herrar innan detta teamår tar sej till ända. Det är ännu några veckor kvar med tjejkonferens och annat kul att se fram emot men snart bär det hem till Falköping för åtminstonne några månader. För er som inte vet så kommer jag stanna i Ny Generation ett år till och blir teamledare i Syd. Jippie!

I'm alive!

2007-04-15T13:12:00.000-07:00

Tro det eller ej men här kommer ett livstecken från mej! Jippie! Är i Falköping och jobbar med det ena och det tredje. Har idag fått en brännblåsa på vänster knä och igår bestämde jag mej för att sluta vaxa benen p.g.a. svällande, kliande utslag av typen röda varningstecken.

Det är mycket soligt och varmt här, jag solar emellanåt. Min vän ska flytta till Monaco och bli au pair och jag har fått sommarjobb och högre lön (moohaha) än förra året. Skriver mer snart.....

p.s jag vet inte varför vissa av er ibland inte kan läsa min blogg p.g.a. att texten lägger sej på varandra, men jag forska i det d.s

snuttegull_789@crossnet.se

2007-03-20T12:35:00.000-07:00

Japp ni läste rätt! Mycket att göra just nu...Dagarna spenderar vi framför datorn och lägger in medlemmar, svara på mail etc. Kvällarna spenderar vi i telefon för att uppdatera våra medlemmar. Det blir sjukt många samtal man ringer. "Hej jag heter Emma och ringer från Ny Generation. Det är så att vi uppdaterar vårt medlemsregister och tänkte höra om det går bra att jag rabblar dina uppgifter så säger du till om nåt inte stämmer? Bra! Långåkravägen 17 i Glimåkra, din email är snuttegull_789@crossnet.se?..."

Men det är sånt som behöver göras. Förra veckan var Sara och jag ute på en härlig resa! Jag gjorde en underbar upptäckt nämligen de första vårblommorna och solen tittade fram. Asså jag blir så lycklig av solen. Euforiska floder av glädje bara sköljer in över min ande, själ och kropp. Ja jag vet att det kanske låter lite väl men jag vet inte hur jag ska beskriva det. Dessutom träffade vi massa härliga grupper och han med till och med fläskfilé i Växjö! Kan det bli bättre? Kolla förresten in den snygga Ball-Hallen i Strömsnäsbrk... Förlåt men det var faktiskt lite kul...

Idag har vi spenderat en dag i Hässleholm vilken var trevligt men aningen kallare än förra veckan. Snart börjar mitt NG år dra sej mot sitt slut och ja... det är ju spännande. Jag har kommit på att jag även måste skaffa mej en hobby. Så jag kastar ut frågan till er kära läsare, vilken hobby ska jag satsa på?

P.S Vill hälsa till en av min trognast läsare Sussie att jag uppskattar dej. Bara för att du är du D.S

Gå hem!

2007-03-12T05:47:00.000-07:00

Tänkte inte skriva så mycket om denna turnén idag (kanske på freda) utan mer visa er med bilder. I morgon drar Sara och jag till Växjö och njuter av våren som har kommit hit till södra Sverige!

Allergisk reaktion!

2007-03-03T08:27:00.000-08:00

Låt mej presentera dej för ett kvinnligt dilemma; det växer hår på benen som är oönskade av många kvinnor. Jag säger inte alla, men många, mej själv inräknad. Min kära kusin och jag har i en aktion tillsammans de senaste åren gått in för att utrota the litle suckers och börjat vaxa benen. Ja du hörde rätt. Denna smärtsamma (dock mindre smärtsam efter några gånger) metod ska enligt undersökningar utrota hårsäckarna och om man alltså håller på att bara vaxa och inte raka så kommer man en dag få uppleva synnerligen lite hår på benen.

Worth a shot, absolutely så idag tyckte jag att det var dags igen för att chocka mina hårsäckar när dom trodda att jag hade gett upp. HA! Men till saken hör att jag precis innan varit på gymmet och svettats. Jag tänkte att för att bara behöva duscha en gång så vaxar jag och sen hoppas in i duschen. När jag hade tagit en del att vänster smalben fick jag kramp i höften och började lite på höger ben. Efter ett tag kände jag att det kliade nåt så förfärligt på väster benet. När jag tittar ner inser jag att min annars så ljusa vad har blivit röd och knottrig och svullen! Som att ha blivit bränd av en mannet. Efter ytterligare några minuter har jag ingen känsel i min hud på vänster ben och till min förskräckelse blir högerbenet bara mer och mer lik det andra.

Eftersom jag trodde att mina dagar nog var räknade kastade jag mej in i duschen. Min teori om varför detta hände är följande: Vaxa aldrig benen med svett på dom! Nu är benen håriga fläckvis men dock ej röda. Jippie.

Idag bloggar jag om typ allt

2007-02-28T04:55:00.000-08:00

Sitter här på kontoret och tittar ut i gråa Malmö. Det regnar och jag får panik. Seriöst. Jag blir deprimerad av väder. Men men. Ska gå och gymma idag och det är jag så glad för. Tänk egentligen vad mycket det finns att va glad för. Ett springband, tricepsmaskin, bicepsmaskin, ryggmaskin, magmaskin, rumpmaskin...you name it! Ne okej det kanske låter nördigt, vi byter ämne.

Har ni hör den där historien om mannen som trodde han va en skåning fast det var han inte, han bara visste inte...ne okej...

God mat idag. Köttfärs-bacon-purjolök-gryta med makaroner. Arash försöker göda mej och hävde på mer mat när jag redan var mätt och, nej "jag kunde inte alls avstå från att äta om jag hade velat" som några av er säkert tänkte....

Jag har hittat en ny hobby också, nämligen att gå in på affärers hemsidor och låtsas att jag ska köpa massa skor och blusar och klänningar och nya väskor...

Idag har jag bakåtslickad hästsvans... Ingen höjdare men jag ska tvätta håret ikväll. Ikväll händer förutom mitt tvättande av hår en annan rolig grej nämligen LOST börjar JIPPIE! TVTVTVTVTVTV! Skulle vilja hälsa till min syrra just nu... Hon om nån förstår kärlek till tv i dom där stunderna man verkligen behöver dom.

Hörrni, jag är inte på blogghumör idag... Ses nån annan gång!

Min spontana action

2007-02-26T09:19:00.000-08:00

I torsdags fick jag bara nog! Så jag åkte hem. Det låter kanske värre än det var men vi hade inte så mycket kontorsarbete så jag tänkte överraska min familj och komma hem. Satte mej på tåget vid fem, vilket var ett under i sej eftersom alla tåg innan var inställda på grund av snöstrorm och liknande. Det är alltid lika stor chock för Sveriges tågtrafik varje gripande vinter när det kommer snö...

Hemma var det en fröjd att återse mina päron och Syrran som precis kommit hem från Rom. Det blev en lång helg med kusinerna, kusinbarnet Valle och hans jakt efter godisskålen, shopping i Skövde, Melodifestival, familjegudstjänst, våfflor, jordgubbar i yoghurt, mys med Blomqvistarna, omsynad av cityshorts och prat om framtiden. En välbehövlig helg.

Måste bara ta upp dagens i-landsproblem. Mina fötter är olika stora! Så när jag köpte skor i helgen passade den jättefint på vänster fot men var aningens liten på höger fot. Emma har haft för små skor förr och trampat ut dom så jag tänkte liksom att det blir ju inga problem. Men... jo! Efter några timmar när jag provade skorna igen insåg jag att det finns ingen chans i världen att jag ens skulle stå ut med att ha skorna på mej upp till stan... Jag skulle dööö, jag skulle om inte annat bokstavligt talat kunnat förstå sägningen "These shoes are KILLING me". Så idag gick jag och bytte till en storlek större. Men då blev den för stor på vänser fot. Det blev bra när jag hade en sula i den vänstar skon och inte i den högra men skorna såg liksom inte alls lika nätta och fina ut. Klumpfot.

Har gymmat idag igen och denna gång fattade jag hur alla maskiner funkade. Ha! Hon går att lära!

It's done!

2007-02-19T08:08:00.000-08:00

Emma Jonsson har växt (vuxit?) som människa tror jag. I lördags gick jag och Sara helt sporadiskt (mitt nya ord) till Friskis och Svettis och började gymma. This is really something special if you knew me och idag var jag där igen och köpte ett gymkort. Till min glädje fick jag lite ungdomsrabatt så jag får träna hur mycket jag vill för 850 kr i tre månader vilket är great eftersom jag bara kommer bo kvar här i 3.5 månader. Känner mej så stolt och glad och lycklig att jag äntligen ska få bygga lite muskler och släppa lös lite endorfiner i min kropp. Skulle vilja tacka min pappa för att han alltid har tvingat mej och mutat mej och fullkomligt vart asjobbig när det kommer till att träna. Men det payar ju off sej nu så det ä ju gött!

Måste bara fortsätta att berätta om mitt första gymbesök asså. Det var typ en tant på gymmet som kom kanske från Ryssland eller Polen eller så som liksom satt och tittade på mej och log när jag lyfte lite skrot (hahi) och sen så hamnade jag bredvid henne i en maskin som jag inte alls förstod hur man skulle göra med. Jag slet i spakar och tryckte på knappar och kikade och pillade men inte blev jag klokare för det. Det blev liksom som på en pinsam film när huvudpersonen börjar typ titta sej omkring och skratta lite lättsamt och nicka godkännande till alla andra som går förbi och bara önska att den gripande spaken kunde släppa så man slapp känna sej så dum...Efter ett tag fick vi ögonkontakt och jag var liksom trött på att hon bara satt och log fånigt åt mej så jag frågade "vet du hur man gör det här?" och hon kommer över till mej och säger (snarare skriker) "Nej nej nej, do kan inte ha tio kilo, de e alldeles for tongt, nej nej nej, gor inte so, du ska ha sjuan her och fem der" Tack ska du ha, jag tror inte att dom i Alaska hörde vad du sa... Men det är okej... Tanten ifråga tittade sedan på Sara och sa menande om mej "Hjälper do henne"? Jaja, jag är dålig men hur ska man bli bra om man inte är dålig först, ha?

Jag är inte det minsta bitter

2007-02-16T11:09:00.000-08:00

Tanken är inte att min blogg ska bli nåt sorts place för filmreviews eller så men jag bara måste få skriva lite om "The Holiday" som jag och Sara såg på Alla Hjärtans Dag i Helsingborg samtidigt som några sprängde ett 7 eleven i närheten. Anyways... Den var helt underbar och handlade om ja, kärlek. Jude Law asså man vill ju bara ta en tugga! Och för ovanlighetens skull var hans karaktär inte en idiot som man bara blir arg på och vill säga svin till utan en riktigt härlig ensamstående tvåbarnspappa som man bara vill gifta sej med! Kate Winslet älskar jag också och hennes karaktär var också helt underbar och hon var olyckligt kär och så får hon sitt hjärta krossat hela tiden och... Ja den slutar lyckligt och man får en sån där ropande känsla i kroppen att "allt kommer bli bra, livet är så härligt, vilken film asså den var ju helt underbar, tänkt när han sa så och hon svarade så och vad romantiskt, så ska min man också säga till mej....och så v-i-d-a-r-e..." Men sen kommer man ju på det där att jag har ju ingen sån där...vad heter nu igen?...pojkvän/man/span/kärleksobjekt call it whatever... Men jag är inte, jag upprepar; inte, bitter! Det är så skönt att va singel! Man kan sitta där och bara njuta av sin ensamhet och att det är tyst, att man inte har nån att pussa på eller köpa goda killparfymer till. Tänk vad mycket tid och pengar man sparar på att va singel. Va!

Men ja, ha en fortsatt trevlig kväll hörrni!

Bra film igår...

2007-02-05T02:38:00.000-08:00

Jag vet att mitt inlägg i gårkväll kanske verkar lite väl deppigt men asså det är verkligen roligt att få mail. Långa mail, korta mail, glada eller allvarliga mail... jonemma@gmail.com bara så ni vet.

Söndagskvällen igår blev en riktig höjdare! Efter att ha avnjutit lite mat och lite heta diskussioner om... (ja det vanliga) så bestämde vi oss för att knalla ner till videomix och hyra Adam Sandlers nya film "Click", vilket visade sej vara värt pengarna. För omväxlingens skull var vi hemma hos oss och tittade på filmen och det var kul. Efter att Joel hade antytt att Sara hade ett dolt funktionshinder och Arash nästan strypte mej i sin kamp att bevisa sin manlighet stillade vi oss lite inför Herren och började titta på filmen. Den var verkligen jättebra!

Han, Adam Sandler, får en universell fjärrkontroll som han typ kan göra vad han vill med, spola fram tiden, spola tillbaka, pausa, höja och sänka volym osv. Detta är ju förståss bra om man har mycket på jobbet och inte hinner med barnen och så men eftersom att det var hög nivå på sensmoralen i filmen så visar det ju sej att även denna fantastiska fjärkontroll har en baksida. Stundvisa komentarer från teamet var t.ex. "Asså fy! Jag ska aldrig missa mina barns simtävlingar"- Arash och "Nej vad hemskt! Tänk att det finns familjer som har det så!"- Sara. Ja dessa två säger ja bara... Men Click är i alla fall ett hett filmtips, jag skrattade rätt ut några gånger och för att citera Gavin Degraw " That's really something special if you knew me..."

Idag väntar vi på att timmarna ska gå så att vi kan börja ringa som tokar senare idag. Joel och jag drar ju till Blekinge imorgon och sen på torsdag ska mina två numera britiska vänner komma och hälsa på mej vilket ska bli så grymmans kul! Sofia skrev i sitt mail "Är det något från England du vill att vi tar med oss"? Vad svarar men på det, det är såklart att man vill men vad? En man kanske?

Ursäkta!

2007-02-04T12:43:00.000-08:00

Men varför mailar ingen mej??? Blir faktiskt ledsen...

Enough!

2007-02-01T09:03:00.000-08:00

Så hette en film om misshandel som Jennifer Lopez gjorde för några år sen men som sagt, nog om det... Igår kväll hade vi en underbar fikastund med många av våra grupper i Malmö. Under dagen hade Joel och jag bakat paj, chokladbollar och kladdkaka och sen fixade vi tända ljus och mys pys. Det var en jättehärlig kväll och man fick sitta och berätta hur det var på sin skola (jag berättar mer än gärna om min egna skoltid:) ) och det känndes som att det verkligen gav nåt att ha träffen. Jag är för lat för att lägga upp mina egna bilder men det var ungefär så mysigt som främlingarna på bilden har det. Fast mer tända ljus och inte lika mycket svett. Men gemenskapen var ungefär den samma.

I morgon väntar en till runda till Lund och nästa vecka ska jag och Joel till Blekinge. Jag har bokat in den resan idag och det gick snabbt och lätt utan större skråmor Skönt! Dessutom ska vi till Helsingborg nästa vecka och det ska också bli roligt. Dessutom igen ska vi till pastorn i Pingstkyrkan i Trelleborg nu på Lördag och käka mat och spela playstation. Han är en rolig prick den där. När vi sa "men kommer nåt ivägen för er så känn inte att ni har bokat upp er utan ring och säg att vi inte kan komma" svarade han "ja ja jag ringer om barnen blir spetälska"... Bra inställning...

Vad händer mer... Jag ska äta fisk och turkisk yoghurt. På tal om turkisk yoghurt måste jag tacka min faster Maria som på Annandagen nu i julas bjöd på såm och frukt. Det var verkligen gott och det öppnade en nu kulinarisk väg för mej...Puss på dej! Men för att avsluta som jag inledde: Enough!

You've got a friend in me

2007-01-31T00:43:00.000-08:00

If you haven't noticed it yet I'm writing in English today. The reason is a new friend of mine. Her name is Julie and I met her during our "leaderweekend" that we had a couple of days ago here in Malmö. Since then I've run ínto her a couple of times and last Saturday we had a conversation about blogging and she promised to visit my blog (which she already has) and I promised to write a post in English so that it would be easier for her to understand. Maybe I should tell you that she's from the states. You know where all the moviestars and rich people live (opps! prejudice). It's so cool to have an American friend! (It's always like this, I think it's so great to meet people from other countries because I have this really sick idea that all countries I haven't visit don't really exist because I haven't seen them with my own two eyes so it's always great when you meet "a living proof" haha) And as a blogger it's important to satisfy all your readers :)

So what's going on here down south? Arash and Sara are gone (like Joel said "the parents are gone so we're having a party in the office") and Joel and I are trying to meet our groups nereby. You might think that we are lazy and all that but we're not. See, this morning we walked to a school to join them on one of their meetings and we left the apartment at 7.15 and walked for like half an hour (is that one word?) and it was, as usual, raining. On our way home we bought some ingridients for the pie that we are making later today. We've invited all our gruops in Malmö to a fika (such a swedish word but I really think we can promote it abroad) so that they can learn to know eachother and just have a good time.

As I'm writing today I'm actually feeling frustation. It's not as easy as I remember it to write in English and it's making me sad. I really have to start using my English again... Maybe I can take a course or something? It's scary how you lose knowledge if you don't use it frequently. One year ago I was thinking in English just because I had an exam comming up and my friends and I spoke Englinsh in the cafeteria, in the library, during lessons and all the time! I constanly used new idiomatic exspressions that I heard just to get used to them, I watched BBC and looked up every word I encountered that I didn't know. But like Arash often says "It's time to stop talking and begin walking" so I might as well take my English book and dive into it now.

I just want to dedicate this post (even though I haven't written anything of intrest) to my new friend Julie and if you read this I want you to know that I'm glad I met you and that I like you a lot!

Something just hit me... It's almost February and I don't know what to do after the summer. Should I continue with New Generation? Is it better to begin studying but if that's the case what would I study? Maybe I can move to England and do something there or go to a bibleschool... Why isn't God keen on writing things with fire on walls in front of His children when they need answers? What will become of me...Anyway, Joel and I are having a siesta right now and next week we're going to vistit all our groups in Blekinge so we better start planing that trip.

Att kommunicera med män Del 3

2007-01-24T09:15:00.000-08:00

Jag börjar så smått ana att det inte går faktiskt. Eller, jag börjar få en annan vinkling på problemet tror jag. För att vi kvinnor ska kunna börja tala med arten man måste mannen i sin tur ha ett intresse av att kommunicera med kvinnan. Män har ju ett visst problem med det kvinnliga uttrycket så att säga så vårt första steg blir alltså att få mannen intresserad av att tala med oss. För att hänvisa till mina tidigare upptäckter gäller det att inte tala för detaljerat och vara rak i sitt uttal. Lägg heller ingen vikt i vad mannen egentligen säger eftersom han bara blir arg när man försöker förstå vad han menar. När mannen inser att han talar med en kvinna som verkar förstå honom (trots att vi inte förstår ett dyft) blir han intresserad av vad kvinnan har har att säga och där! Där har vi den kontakt med det motsatta könet vi behöver för att bygga vidare på en kommunicerande relation.

Det är viktigt för kvinnan att inse sina egna och mannens begränsningar. Som Svenska och Norska. Vårt språk låter så klart och så rent och inte komplicerat alls medan männen uttrycker sej aningen, vad ska man säga, luddigare och med underliga tonlägen som gör det lite svårare, ja ibland helt omöjligt, att fatta poängen. Men när man väl är medveten om skillnaderna kan man acceptera olikheterna. Låt mej ta ett exempel: Jag, Arash och Joel satt härrom kvällen och spelade ett strategispel (som har med pengar att göra) och Joel utbrast helt plötsligt "Det går faktiskt bra för Emma den här gången". Saken är den att jag har vunnit 60% av alla gånger jag spelat och jag tyckte liksom att "faktiskt" och "den här gången" antydde att det skulle ha gått dåligt tidigare gånger så jag gjorde misstaget att utbrista "Bara den här gången?!" Suck! Den missförstådda mannen svarar "ÅHHH det där var en typiskt tjejig komentar 'bara den här gången'," Men ur-säk-hta mej då att jag är tjej och råkar tänka som en tjej.

För att inte fastna i onödiga dissusioner var jag tvungen att bara inse att jag la lite väl mycket vikt i vad han sa istället för att tänka "han är man och lägger ingen vikt i vad han säger". Å andra sidan kan jag ju tycka att hanen kunde ha sett min reaktion som en chans att lära sej några till bokstäver i det kvinnliga alfabetet. Det jag borde ha gjort istället i situationen som uppstod var att ha tagit meningen och skalat av den som en banan för att se vad mannen egentligen menade nämligen "det går faktiskt bra för Emma den här omgången". Ser ni skillnaden?

Skulle bara vilja tillängna dagens inlägg till Joel som i denna del blev lite utelämnad men han har nog redan glömt det, han är ju trors allt en, ja, man.

Back on track

2007-01-21T09:34:00.000-08:00

Hej på er! Nu är On the Road avklarat och även en underbar SSS helg. Alltså Skolan Staden Sverige helg som vi kallar våra ledarhelger för. Det har varit så grymt kul att fått ha träffat alla dessa underbara människorna! Skolkonserterna har varit ljuvliga och nu är jag så trött som jag aldrig varit förut men glad och lycklig. Denna veckan har jag växt som människa och utvecklats och det känns så bra. Har också varit grymt kul att få träffa konsertteamet igen. Det har skrattats många skratt och skämtats och kramats och allt möjligt bland oss allihopa och det har varit en underbar stämmning. Ni kanske hör att jag låter lite väl euforisk men ja... jag känner mej euforisk. Nu ska det bli spännande att höra vad alla ungdommar kommer göra ute på sina skolor. Det kommer bli en så bra vår denna våren...

Skriver mer nån dag då jag är mer vid mitt sinnes fulla bruk.

The answer is blowing in the wind

2007-01-14T01:57:00.000-08:00

Ja nu har orkanen kommit till södra sverige. Det blåser väldigt mycket nu faktiskt. Känns ju verkligen jättebra att vi ska ut och köra i detta vädret. Varför är det alltid så att så fort jag är jättenervös inför någonting så blir det alltid jättemycket värre av t.ex. trafikgrejer. Jag är en såndär människa som tycker att man ska ta det väldigt försiktigt när man är ute och kör, köra lagligt och så. Och om det är så att man varnar för att åka ut idetta vädret så ska man liksom ha den mentaliteten att resan kanske inte kan genomföras precis då man hade tänkt eller på samma sätt som man tänkt.

I alla fall, med orkan eller inte, börjar On the Road idag. Nu är det dags asså och det ska på ett sätt bli väldigt skönt att sätta igång. Jess box... Vi kommer vara borta nu några dagar och nästa helg har vi ju en ledarhelg. Den ska bli grymt intressant och grymt kul! Att få "skämma bort" alla våra unga ledare och få lära känna dem lite bättre och så.

Idag vill jag hälsa till min underbara familj som jag saknar otroligt mycket.

Soon on the road!

2007-01-12T06:25:00.000-08:00

Samtalen är ringda, lokalerna är fixade, programmmet är spikat och talarna börjar förbereda sej. Snart är vi på väg! Eller som det så käckt heter på engelska; on the road! Det första glädjande beskedet är att den första paniken i mitt inre börjar lägga sej. Till och med tror jag att det nånstans inom mej börjar bryta fram...bryta fram...kanske ...jag vet inte...förväntan... förväntan sa jag... jag sa FÖRVÄNTAN ! Jag tror jag börjar se fram emot det. Jag börjar lukta mej till utmaningar och tror att jag är sugen på att än en gång ge mej i kast med en ja...utmaning. Då kan jag säga när jag blir intevjuad i en en eller annan tidning " Jo det är ju så att jag gjorde det här projektet för att jag såg det som en utmaning, för jag, Emma Jonsson, gillar utmaningar"...

Idag är det fredag och en liten melodi dyker upp i mitt huvud "På torsdag äts det ärtsoppa på lördag är det fest, men fredag är ändå den dagen som känns bäst, kyckling på fredag det gillar jag mest, kyckling på freda: det enda jag vill ha, kyckling på fredag då mår jag riktigt bra, kyckling på fredag: vad var det jag sa, jag vill ha fredag idag." Och det nästan läskiga är att: VI HAR ÄTIT KYCKLING IDAG! Kan du tänka dej! Som om det vore Guds plan eller nåt att vi skulle äta kyckling idag?! Tokigt...

Fredag är nästan alltid min favoritdag. Det vilar liksom en frid över fredagar. Imorgon är det helg men jag måste ändå fixa lite grejer inför nästa vecka. Vi har kommit på så många lustiga små roliga och finurliga grejer till vår ledarkonferens nästa vecka som måste tas omhand.

I kväll blir det lite spel i form av "Speculation" (hett speltips) och mysipys med apelsiner.

ha!

2007-01-11T01:36:00.000-08:00

this website has been hacked.. every person who visit it will get a monster virus in their computer.

so be it.. / Darth Wader

Nybörjare på rinken igen?

2007-01-10T10:25:00.000-08:00

Hej på er. Nu ska jag börja blogga igen. Äntligen. Tanken var liksom att jag skulle gjort det under jul också men det liksom just inget av det där med bloggeriet då. Kom ner till Malmö i måndags morse efter att ha avnjutit en 4 timmars bilresa med min älskade pappa. Det var ju en del att packa upp också så det tog väl sin lilla tid. De resterande 75% av mitt team kom inte ner förrän på tisdag så vid lunch igår fick jag återse dom allihopa. Det är ganska så mycket att göra nu, vi ska ju ut på turné nästa vecka: MAGSÅR! säger jag bara. Men det ordnar sej alltid, det är bara att göra det, men jag är ju som jag är och förstorar allting så... Jag är nog lite magsårsaktig när jag ska göra saker jag aldrig gjort förut.

Som när jag var 6 år och skulle åka skridskor för första gången. Pappa hade köpt ett par fina nya "tjejskridskor" och packat ner dom med en fin röd jaffa-hjälm i en gul-svart-randig väska och kört mej till lekis. När grindarna stängdes bakom mej och pappa skulle åka gjorde jag värsta dramaqueen grejen och sprang efter pappa och rasslade i grinden som jag inte visste hur man öppnade och stortjöt som bara jag kan. Åka skridskor liksom! Nu ska jag vara ansvarig för en dag på On the Road och prata och dona på scenen och det enda som skiljer denna dramaqueen reaktion från den när jag var 6 är att jag nu kan öppna grinden. Men när dagen var slut och jag hade provat att stå på de gripande skridskorna tyckte jag att det var rätt kul. Och idag kan jag till och med åka baklänges! HA! Så vi får väl se vad jag bloggar om en vecka eller två framåt.

Mina teampartnes är sej ganska så lika. Joel har idag sagt saker som "Jag måste ju ofta dra ner på min karisma när jag träffar folk" och Arash har rent spontant skrivit en dikt innehållande frasen "Livet utan Gud är som när en häst kastar sej ut för att flyga och upptäcker att den inte har vingar, utan Gud är jag ledsen". Sara har räser (racer) -planerat en teamresa till Örkelljunga som bara hon kan och ja...det mesta är sej likt. Det enda jag önskar mej nu är mammas fläskfilé med limesås och basmatiris...Ahhhh...

Jag vill bara säga ett stort grattis i efterskott till Maja som fyllde 27 år igår! Och ja, det är ett litet kalkonhjärta på bilden...

Guldglims och glams från julen

2007-01-08T05:44:00.000-08:00

Mina godingar Valdemar Torsten Bertil & Noah Bo Arne
Hampus & Jag på nyår
Kosinerna de första sekunderna av 2007
Jossan & Evis (back from Spain!)
Jag och pappsen innan julklappsutdelningen...
Elina och pappsen på julafton

Vad har hänt i jul?

2006-12-28T12:03:00.000-08:00

Jag antar att det är vad alla ni nu frågare er eftersom jag inte varit närvarande på min blogg de senaste dagarna. Jo efter att vi invigt skinkan på kvällen den 23 december och kontaterat att den var saftig och god gick vi och la oss utan att ha vunnit en bil på bingolottos uppesittarkväll i år igen. Julafton kom och gick med mys och pys. Morfar och Eva dök upp vid ett tiden och vi njöt av julmaten (fast jag äter mest skinka och smörgås med lite omelett vid sidan av) och älskade Kalle dök som vanligt upp i rutan kl 15.00. När tomtarnas julverkstad hade varit gick morfar och la sej för att sova och för ett tag var det bara jag och Eva som var vakna. Det är konstigt hur mycket jag älskar Kalle... Vad vore julen utan Disney?

Nyheten för jonssonfamiljens julfirande i år var att vi befriade morfar från bördan att dela ut julklappar. Tänk dej en "tomte" (vi har liksom inte tomte) som delar ut julklappar bara för att få det överstökat, inte så kul.. Därför delade pappa ut klapparna och det tog sin lilla tid efter det kom överraskningen numero dos; Elina och jag fick inget spel! Var försvinner alla traditioner? Så vi fick helt enkelt göra andra saker såsom äta gröt (fast jag skulle aldrig äta gröt), prova kläder, titta lite på tv och slutligen tog vi en liten promenad innan vi knoppade. Du kanske undrar vad Emma fick i julklapp?

Hugo Boss parfymen "Femme" (uttalas famm)
Snö of Sweden halsband
En tröja
En vattenkokare från OBH Nordica
Matteböcker från min mattelärare
En bok (Confession of St Patrick)
Ny handväska och lite annat

På annandagen kom släkten på pappas sida och vi åt kalkon, såg på film, lekte den berömda julklappsleken och mådde gott. Som vanligt började vi bråka när vi spelade Jeopardy men det gick över ganska fort. Maja och Tomas och deras lilla knodd (noah) är ju hemma från Indien nu och dom stannade länge. Vi tittade på "Sagan om Konungens återkomst" ch dessa filmen förtjänar ett blogginlägg helt om sej själva.

Man kan säga att julen har varit grymt skön och jag träffar så många av mina gamla vänner och bara njuter av att få vara hemma lite. Imorgon ska jag inventera och det ser jag fram emot!

Teamarlivet vs. Expedition Robinson

2006-12-22T02:54:00.002-08:00

Jess box! I tisdags förmiddag begav sej tre glada tjejer vid namn Emma, Anna och Lina på väg till Västergötland och Falköping (utom Anna som skulle till Vårgårda). Det var nämligen så att den första terminen som teamare på Ny Generation var slut och vi var redo för lite jullov. Denna terminen har varit minst sagt spännande och speciell. Och jag har levt mina första månader utanför skolans murar och börjat få känna på själva livet; spä-nnan-de!

Det är ju lite konstigt får man väl säga att kastas in i ett teamarliv och med människor man inte vet vilka de var (förutom "Arash i bibeln" HAHA) och så förväntas man jobba med dessa människor och allt ska liksom funka och man ska äta samma mat och sånt. Trots att det har varit väldigt jobbigt emellanåt har det varit så nyttigt. Gång på gång tvingas man ställas inför sin spegelbild och se hemska saker som har flytit upp till ytan (och då snackar vi inte typ dålig hy även fast detta också är ett resultat av extremt dåligt hyvatten i Malmö) utan mer att man har fått svälja sin stoltet och se sina fel och brister och jobba på dom. Man skulle kunna säga att teamarlivet är som en helgad version av Robinson.

17 augusti anländer 24 teamare till Robinsonön Ribbingebäck där tävlingar, snack, exotiska utflyckter i kanot, utmaningar både för kropp och själ och ande äger rum. Vi delas upp i olika väderstreck som alla har samma mål; att överleva på ön men som samtidigt ansvarar för olika områden. (Vi tävlar ju dock inte rent officiellt mot varandra). Dagarna avlöser varandra med mer eller mindre exotiska maträtter och efter ett tag kommer den mytomspunna jokern in för att röra om i grytan. Månader senare har lagen placerats ut i den mer moderniserade världen (där det till och med finns täckning till mobilen) och börjar ha sina ö-råd. Inte där vi röstar ut varandra utan mer tvingas ta kritik och beröm och påallvar börja interagera med de andra individerna i laget. Men till skillnad från Robinson älskar vi varandra som systrar och bröder och accepterar varandras olikheter. Vi behöver sällan utbrista "Varför springer Joel?" och "Vad sa Sara som fick Arash att åka till McDonalds"... Skönt...Men i natt har jag faktiskt fått erfara hur det är att drömma om sina teamarvänner. Hela natten drömde jag att hela NG 06/07 skulle sätta upp ett julspel och Arash hamnade i nån sorts livskris för han hade aldrig gjort nåt julspel förut och Joel var svinarg på Arash och Sara var arg på mej för att jag höll med Joel och Isak sprang på toa hela tiden och det var en stor cirkus. Men ganska kul...

Fick just höra att min mor råkade tappa en tårta i golvet och behöver mer ägg. Och eftersom jag känner minst för att åka och handla och eftersom jag är den enda som fortfarande inte har ducshat och sitter i pyjamas bad hon mej att åka till affären. Det är väl det som står näst på agendan antar jag. Annars har familjen Jonsson ganska bra koll på julen i år tror jag. Kanske kanske kommer Herr Julgran få komma in i vardagsrummet redan idag faktiskt.

Till alla er där ute önskar jag er riktigt härlig jul!

Ang. gårdagens inlägg

2006-12-14T22:18:00.000-08:00

Vid halv tio igår kväll lokal tid fick jag ett argt samtal från en mamma som gastade "DUMMA UNGE" i mitt öra när jag svarade. Hon var väldigt stött över min antydan att jag skulle dö i gårdagens inlägg. Dessa "uppgifter dementeras härmed och jag vill bara säga förlåt mamma.

Skön tjej

2006-12-14T09:51:00.000-08:00

Inom NG är väldigt många människor sköööna. Ni förstår vad jag menar när jag säger skön person. Men min fråga till allmänheten idag är: Hur exakt är man när man är skön? Så där skön så alla bara säger med ett sånt där leende "Asså du ä ju så sköööön asså"...

Imorgon drar vi till Uppsala på julavslutning och det ska bli skööönt (förstå va ja menar) och träffa alla sköna människor... Så nästa gång jag bloggar är jag hemma i Falköping eller hemma i himmlen beroende på om Herren låter mej leva eller inte. De senaste dagarna har jag varit lite seg med allt arbete med On the Road och allt. Men jag ska jobba lite på vägen imorgon och om jag inte hinner klart då så fortsätter jag väl hemma... Men om jag sammarfattar denna höst så har det varit en spännande och utvecklande höst. Jag kan inte fatta att jag faktiskt har flyttat hemmifrån och har bott i en storstad i 4 månader. Jag är ganska ball (hellre ball än skön)... Men ialla fall så vill jag bara från Malmö önska en god jul och ett riktigt gott nytt år...

Glöm ej skänka pengar på www.live8live.com och make poverty history and make promises happen!

Disney on Ice

2006-12-10T04:32:00.000-08:00

Idag är det en Herrens söndag och Sara och jag har precis kommit hem från kyrkan. Det blev Europaporten idag eftersom barnen skulle göra en julmusikal... Den var hur mysig som helst, ja, jag blev till och med lite rörd emellanåt. Nu är det verkligen snart jul och alla paket är färdighandlade. Eller rättare sagt, nu har jag inga pengar kvar att handla för så nu måste jag helt enkelt vara klar med inköpen.

Igår hade jag en dag för mina julkort. Temat för iår är hjärtan tror jag och jag gjorde julkort hela dagen och bara njöt. Vi får väl se om det dimper ner nåt kort hos alla er därute. Själv känner jag mej iallafall nöjd och glad och julig. "Christmasy". Malmö har vi i teamet utsett till världens bästa julstad (vi har ju trots allt inte varit i New York eller London) och här kommer mer bilder från vår lilla skridskotur. När mamma såg dessa bilder messa hon mej och skrev "Disney on ice?" vilket resulterade i att jag blev helt överlycklig för jag trodde att hon och pappa efter kanske 6 års tjat om att "kan vi inte åka på Disney on Ice i år" hade insett hur viktigt det var för mej och beställt biljetter. Men när jag svarade "JAAA Äntligen!" skicka hon tillbaka "Nej! Ja menar era bilder!". Buuuuuhuuuu.....

Föresten har min vän Gabbe tagit körkort och till det säger jag GRATTIS! Gabbe, om jag inte hinner innan du drar får du en påse salmiak som välkommen hem present. Med dessa ord vill jag bara önska alla där ute en härlig andra advent och att ni kommer ihåg att njuta nu lika mycket innan jul som under julhelgen...

Dear Santa Claus

2006-12-06T11:48:00.000-08:00

"Dear Santa Claus, Jag önskar mig ett farligt djur i julklapp. Till exempel en hummer" Safor, Slovenien

"Dear Santa, Jag önska att farfar ska få nya tänder till jul, så att han kan äta kött tillsammans med oss." Cora, Belgien

"Dear Santa Claus, Jag önskar mig norska kronor i julklapp." Morita, Japan

"Til Julenissen, Jag önskar mig leksaker som låter, saker på bordet som går sönder när de ramlar ner på golvet och Spindelmannenhandskar som skjuter ut spindelväv och slem." Petter, Norge

"Querido Papá Nöel, Större bröst, större bröst, större bröst. Men inte muggar!" Carolina, Spanien"

"Hej Tomten! Det är jag! Jag önskar mig många fler nallar. Vet du vad? Mamma säger att jag har 100 nallar men jag har bara 40!" Julia, Sverige

Ja här ser ni några av de önskningar som har stigit till nordpolen där Tomten bor. Här i Malmö njuter vi av den stundande julen och har varit ute och promenerat i denna ljuvliga julstad! Ser ni oss på bilden? Vi är på en isbana i en park, sug på den! Isbana! I so totaly love it! Vi hade en jättemysig stund då faktiskt. Imorgon ska vi ha julmys i teamet eftersom vår älskade teamledare lämnar oss andra att själva sköta fabriken fram till jul. I fönstret hänger min röda stjärna så fint och mitt liv brar glimmar just nu...

Det är ganska så mycket att göra nu eftersom vi har "On the Road" efter jul, dvs en turné där vi ska sköta typ allt och ja..... Jag börjar få lite ångest faktiskt. På riktigt. Så är det alltid när jag ska göra saker som bara inte får gå fel som jag inte kan. Det sköna är ju då att jag får lita på att Gud kommer med så mycket mer hjälp när jag kan desto mindre. Snart är det jul HURRAH!

Strålande jul!

2006-12-04T12:09:00.000-08:00

Nu har arbetsveckan dragit igång igen men jag har fått avnjuta en underbar helg här nere tillsammans med min lillasyster som var här på besök. Vi har shoppat och fikat och mysigt och varit på bio och bara varit tillsammans. Sen har har ju Arash och Joel kommit hem också och det var ju såklart jätteroligt att äntligen få träffa dom igen.

Malmö har under tiden jag varit borta förvandlats till en skimmrande sagostad! Det finns tre stora julgranar med ljus, kulor och en stor stjärna på topp. Utmed hela gågatan hänger det ljus från himmlen och stora ljustält som gör att det känns som man går i värsta palatset! Maschaller som sticker upp ur marken och sitter i behållare i olika former överallt OCH små stugor säljer munkar, brända mandlar, glögg och pepparkakor och det luktar jul i hela luften. Jag blir så glad! Det skänker frid in i själen verkligen... Ja, imorgon ska jag ta lite kort och lägga upp så ni får se. Tills vidare får ni fortsätta visualisera och ha en trevlig kväll!

I got home!

2006-11-29T23:27:00.000-08:00

Sådär ja! Då var det avklarat och det känns otroligt bra faktiskt. Resan har varit rolig och lärorik och man har sett så många olika städer, sovit på så många olika ställen och träffat så mycket underbara människor! Under 10 dagar har vi avverkat Nybro, Kalmar, Högsby, Vimmerby, Gamleby, Västervik, Oskarshamn, Mönsterås, Karlskrona, Karlshamn, Olofström & Bromölla. Dagarna har vi fördrivit med 8 pastorsträffar & 15 gruppträffar. Grupperna är så olika. Vissa bara pladdrar på om allt möjligt. Ibland inget väsentligt alls men ändå. Andra sitter tysta och förväntar sej att vi ska hålla en monolog framför dom. Vissa är 10 st och andra är helt ensamma. Många har egna rum men vi har ofta fått sitta i korridorer och i cafeterian och prata med grupperna. Vissa träffar har tagit 20 minuter andra har dragit över timmen.

Gud har verkligen varit med ända från start och har lett oss rätt hela tiden. Bara en sån sak som att vi har hittat rätt och kommit i tid varje träff är helt otroligt tycker jag. (Kanske för att jag själv inte är världsbäst på att hitta i nya städer). Det är så coolt när man träffar en grupp eller en pastor/präst och man får känna att man ger dom nånting. Det jobbiga är att ibland träffar man människor på sånna här resor som man skulle vilja ha kontakt med privat. Som nu i veckan träffade vi en jättemysig tjej som var hur rolig som helt. Henne skulle man liksom vilja lära känna lite bättre och inte bara umgås med genom "jobbet". Och en pastor som vi träffade var så vis och jag skulle kunna ha suttit och pratat med honom i timmar om jag fick men vi var tvugna att åka vidare. Sånt är synd. Förhoppningsvis kommer vi att ha kontakt iframtiden på ett eller annat vis.

När Sara och jag var i Kalmar hade vi en stund över så då tog vi lillbilen och åkte till Öland. Det var nästan läskigt att åka över bron med Sara bakom ratten för hon blev eld och lågor när hon insåg att hon skulle få återse sitt kära Öland. Det blev en rolig eftermiddag när jag ficj äta Nasi Goreng. Gott. Jag gick och frågade om jag fick mer och det fick jag, snällt.

Helgen spenderade vi hos familjen Sundkvist i Karlskrona och vi hade så mysigt! Bakade julgodis, kollade på film, pratade med älskade Linn och var med på gudstjänten. Julmarknad var det också. Sundkvistarna är ju lite av min extrafamilj. Har ju växt upp med dem. Natten till tisdagen spenderade vi hos min gamla dagisfröken. Det är så coolt att man kan knyta sånna starka band när man är ett barn. Jag har liksom inte pratat med Helena sen jag var 5 år och så träffade jag henne på "Växthuset (mitt dagis) 15 år" tidigare i höstas och lovade att jag skulle höra av mej om jag kom till Karlskrona. Hon öppnade upp sitt hem och bäddade i sin dubbelsäng med duntäcken och gjorde det så mysigt! Så beställde hon pizza åt oss. Vi hade en jättemysig kväll och pratade gamla minnen. Stackars Sara fick lyssna. Tänkte visa lite bilder från resan.

Idag kommer syrran hit och det ska bli urkul. Innan dess ska jag julpynta! JIPPIE!

I'm on my way...

2006-11-19T10:49:00.000-08:00

Tomorrow is the day when it will happen! Vi ger oss ut på Ny Generations första tvåveckors non-stop turné! Det ska bli kul jag ser med förväntan fram emot allt som kommer hända. Vi kommer träffa massa nya människor och kommer säkert ställas inför många hemska situationer men kommer nog få va med som saker vi aldrig trodde skulle hända. Jag har verkligen förväntningar på min Gud. Att Han när Han äntligen får chansen ska använda mej att göra bra saker. Först imorgon ska vi vara i Nybro. Pastorsträff och sedan ett möte med alla skolgrupper i Nybro på kvällen. Sova i kyrka den natten och sen vidare uppåt. När vi kommer hem är det december. Det är lite konstigt. Julen kom i år igen liksom.

Med tanke på att jag kommer leva i och från bilen från och med imorgon vet jag ej när jag kommer kunna sitta vid sånna här nymodigheter som en dator. Mina kära läsare får därmed hålla tillgodo med detta ilägg tills jag kommer åter och kan berätta vad som har hänt under resan. Jag skulle dock vilja uppmana er alla att kommentera! Det finns nästan inget roligare än när jag har fått ett nytt inlägg så snälla, skriv! Skulle gärna vilja ha lite förslag på bra julklappar. Den ultimata julklappen, vilken är det?

Blässings

Bio

2006-11-17T08:29:00.000-08:00

Då var det dags för ett biobesök. Flags of our fathers blir det ikväll och det ska bli mysigt. Dagen har varit lugn eftersom vi har jobbat på så denna veckan. Det är nog tur det eftersom vi ska ut och resa i 10 dagar på måndag. Det ska också bli kul att komma ut och träffa alla ungdomar och prata med ungdomsledare och få jobba sej slut ett tag. Vi har ju inte varit ute och rest så jättemycket på skolorna eftersom vi har haft nordic att tänka på. Tänk! Sen när vi kommer hem är det bara två veckor till jullovet och då har vi liksom gjort hälften av teamåret. Konstigt! Livet är så konstigt!

I helgen ska jag bara slappa! Ska bli rätt gött faktiskt. Har sovit så dåligt hela denna veckan. Vet ej varför... Annars är hjärnan ganska så tom just nu.

Ang. Arash och Joel

2006-11-16T09:37:00.000-08:00

För att svara på inlägget "Får man fråga om Arash och Joel är singlar?" svarar jag; ja och vill vedebörande frågeställare ha kontakt med någon av dom är dom välkomna att maila mej på jonemma@gmail.com

Va säger du Lena, ska du ha en PANNKAKA?

2006-11-15T09:36:00.000-08:00

Min syster ringer mej ganska så ofta... Och det är inget fel med det för hon har ofta mycket roliga saker att berätta och idag delgav hon att hon, against all odds, har blivit en bloggare. Det gladde mitt hjärta en kort stund tills jag insåg att hennes blogg kommer bli så mycket snyggare än min blogg. I min till synes oskyldiga lillasyster finns en datanörd, en datahacker och en dataobsessive människa. Hon lever sitt liv genom den där burken. Jag har liksom aldrig fattat det där med datorer och det har liksom aldrig tilltalat mej att ha lunarstorm. Syrran blev alldeles till sej den dan jag stolt annonserade att jag hade msn. Hon har redan kommit mycket längre i sin computerdevelopment än jag. Det kan man ju se på Elinas profilbild. Jag har inte ens listat ut hur man sätter upp profilbilden på sin sida!!! (Nej! Det är inte mycket enklare än vad man tror, jag har verkligen försökt men det går inte!) Men nåväl... Det som gör mest ont i mej är att höra pappa säga "Elina är faktiskt mycket bättre på att köra bil än du, hon hittar dragläget så lätt och är så modig. Hon vågar redan köra på de stora vägarna" Jaha men... jättekul för henne! Skämt o sido, jag unnar henne allt gott.

Vill bara berätta att jag igår fick bekräftat att vi lever i ett sketet manssamhälle :) Jag var ute och sprag och så mötte ja ett gäng killar typ7-8 st. När vi möts vänder sej den ena om och slår mej (ashårt) på rumpan! VILKEN GRIS! GGGRRRIIIIIIIIIIIIIIIIIIISSSS!!!!!!! Kristen som man är vände jag bara andra skinkan till. hahah... faktiskt inte alls kul egentligen. Arash sa att om han hade vart med hade det blivit bacon av killen.

Dagens tips till er alla är att kolla in syrrans blogg:
www.nogg.se/elinae

Pöss och kräm

Att kommunicera med män Del 2

2006-11-13T10:56:00.000-08:00

Idag kände jag att jag på något sätt fick kontakt. På ett djupare sätt nådde fram till Arash. Inte Arash som teamledare. Inte heller Arash som person utan Arash som den missförstådda mannen han är och vill vara. Barkom de där till synes bara mörka ögonen fanns en människa. En människa som blir lättare att förstå sej på just därför att Arash precis som de flesta andra män bara vill en sak. Många män ser det som sin uppgift att vara just ...man. Att få vara manlig, att få utstråla manhood so to speak. Ingen tjaffs, inget tjat bara man.

Man kan i dagens samhälle fundera över en väldigt väsentlig fråga, nämligen Vad försegår innuti mannens huvud? Vad finns bakom den där avskalade fasaden, det håriga ansiktet? Idag tänkte jag därför koncentrera mej på ett viktigt ämne inom kommunikationen mellan male and female. Vi snackar problemlösning. För att svara på min senaste ställda fråga tänker jag svara; en längtan. En längtan efter att inte behöva resonera och lyssna utan bara lösa problem på ett okomlicerat sätt. Män vill se beyond the complicity of female nature och bara fokusera på "att" inte "hur". Varför är det annars så att kvinnor innan de löser problemen måste filosofera över vägen till att börja lösa problem?

Det kanske bara är jag, men det är ju mina tankar om mannen som reflekteras i denna serie så det är väl helt okej, men när jag ser ett problem börjar jag direkt fundera på en lösning. Hittils reagerar kvinnan och mannen på samma sätt men till steg två tar de olika arterna olika vägar. Mannen "bara gör det", problemet måste lösas så varför vänta? Jag i egenskap av kvinna vet bara från början att lösningen jag söker ska vara en bra bra lösning. Den ska vara genomtänkt. Den ska vara "rätt". Den ska inte vara si och så men jag bara vet att den ska vara på ett visst sätt. Jag kan visualisera den i mitt huvud. Medan jag visualiserar har mannen redan börjat arbeta. Kanske inte den bästa lösningen, kanske inte den smartaste och kanske inte den som kommer hålla men ändå, en lösning. Jag respekterar mannen för det men kära läsare ser ni problemet vi möter här? Som när en hydrofob möter en hydrofil. Det skär sej aningens. Det sker ingen reaktion mellan de båda partena.

För att ta ett exempel ur NG-vardagen skulle jag vilja belysa när NG:s kvinnor och män på varsitt håll planerade de kommande tjej/killkonferenserna. Under vårt möte kom vi jättelångt tyckte vi för vi pratade om dels vad vi skulle göra under konferensen men även vilken nyans vi ville ha på talarna, vilka teman som skulle genomsyra helgen och vilka budskap vi ville få fram. När jag och min vän Sara glatt berättade om detta i bilen på väg till Malmö möttes vi av de så väl igenkännande hånskratten från Mr Svanberg och Herr Pers. De kunde inte visualisera vår lösning. De kunde inte se de steg vi hade tagit mot "problemets" lösning. När det sedan var deras tur att delge vad de hade planerat svarade de: "Renkel ska fixa det, Samuel ska ringa dom, Persson ska kolla upp med dom och Ville ska hyra lokal". Som sagt, männen vill se att konferensen blir av inte hur det ska ske.

Så låt oss nu bli medvetna om varandras sätt att tänka. Kanske kan vi någon dag mötas på vägen och förbli vad som förenar oss alla...bara individer.

P.S Jag vill tacka för alla läsarmail och frågor som fyller min inkorg var dag. Har du frågor om män eller är det ett särskillt ämne du vill att jag tar upp i detta forum, maila! D.S

Blubb...

2006-11-09T12:01:00.000-08:00

Jo då va man back in the south så att säga... Det har varit härliga dagar i Uppsala och under utbildningsdagarna. Det var nog tur det för jag behövde bli lite peppad. Det kan vara så ibland att trots att man tror att det man gör är betydelsefullt för ungdomarna och trots att man bär på visionen på insidan så kommer man ibland till en punkt då man behöver vakna upp liksom. Att det börjar brinna på nytt.

Helgen i Uppsala var mysig. För det första bodde jag och Sara hos mysiga Fredrik och Liz som bjöd på färskpressad juice och äggröra och nybakat bröd till frukost och för det andra fick jag träffa resten av NG familjen och man kommer närmare människor för var gång man träffar dom. Jag älskar verkligen människor. Just nu saknar jag också människor. Jag saknar Evis framförallt. På bilden. Hon bor i Spanien och är så duktig och pluggar och jag är så glad för hennes skull. Hon förtjänar verkligen att få ha det bra...

Under tiden jag var hemma var det ju också Alla helgons dag (som firas till minne av alla helgon, remember!) och då tog Jossan och jag en promenad till Annas (förlåt, Anna-Effies) grav och kom ihåg henne. Jag vet inte hur många gånger Jossan och jag har pratat om Anna och varje gång säger vi bara samma sak. "Det är så sjukt att hon faktiskt dog". Undra om det kommer en dag då jag kommer förstå att hon är död? För jag tror inte att jag har gjort det än riktigt. Härrom dagen läste jag brev som jag själv skrev till Anna när hon hade dött (jag gjorde det som en slags terapi, typ) och det gjorde ont i mej faktiskt. Jag saknar henne.

Till något helt annat nudå. Om en vecka ger vi oss ut på en lång resa! Sara och jag ska till Blekinge och Kalmar län. Ser verkligen fram emot det, ska bli så otroligt kul att träffa grupper och få känna att man verkligen gör något. Vi håller på att planera denna resa förfullt!

Det är ganska många som frågar mej när fortsättningen av min kommunikationsserie kommer och den kommer snart. För att kunna undervisa andra om det manliga släktet måsta jag själv komma till insikt om djupare och djupare hemligheter. Det uppstår då en viss konflikt mellan den enkla mannen och mej själv, den komplexa kvinnan.

Vilken cirkus!

2006-11-02T14:07:00.000-08:00

Ja då var alltså 4 Nordicar avklarade! Helt sjukt egentligen. Det har gått så fort. Vi har liksom hållt på med Nordic varanan vecka sen vi började på NG. Konstigt. Men det har varit en rolig resa och nu i efterhand märker jag att jag nog har växt lite som människa. Det enda motstånd jag kände efter Nordic i Ö-vik var att min väska kom bort. Jag var verkligen helt övertygad om att någon skulle ha packat in den i någon av alla kärror och lastbilar men så var icke fallet. Alltså åkte jag från ö-vik med en liten handväska och utan vetskap om var min stora väska befann sej. Väl framme hos konserttjejerna i Uppsala fick jag sova i Alex säng. Jag fick låna smink och schampoo och handduk och hela kittet dan därpå, jag skulle ju nämligen hem till Falköping vid lunchtid. Jag var förvånandesvärt lugn. Det var ju bara materiella ting om man ser det så. Det värsta som kunde hända var ju att jag aldrig fick se min packning igen och det skulle jag inte avlida av i alla fall. 20 minuter innan mitt tåg går så kommer tjuven, eller hjälten, med min väska i sin bil och jag får hem min packning i sista minuten.

Väl på tåget kan man ju tro att alla bekymmer tog slut men aj så jag misstog mej! Baklänges på ett X2000 är ingen bra position för fröken Jonsson och när jag hade en och en halv timme kvar på tåget börjar det gunga väldigt. Det spelar ingen roll om jag blundar eller tittar, det vill bara inte sluta gunga. "Jag måste verkligen spy!". Av erfarenhet vet jag att när jag är åksjuk behöver jag bara spy och sen är det bra, då mår jag bra sen så jag började helt enkelt springa fram och tillbaka som en galning till toaletten och bad till min Gud att "Låt mej spy"... (Inom NG är denna fras förövrigt väldigt utsliten)... Tillslut så fick jag bönesvar och vilken befrielse det var! Nyspydd och glad hoppade jag ur tåget på Falköping Central och mötte min mor och syster.

Under mina dagar här har jag hunnit med ganska mycket. Träffat vänner och tagit det lugnt, sett på tv och ätit kycklingtortillas. Vintern har kommit hit också och familjen Jonsson är alltid sena med att inse det så vi får börja varje morgon med att tända en brasa. För att öka julstämmningen lite till har jag och mamma bakat lussekatter idag. Och köpt skumtomtar. Och en julklapp till morfar. Jag vet men jag längtar så!

Jag är förlamad

2006-10-23T07:54:00.000-07:00

Jag vet inte vad det är, kanske vet ni, men mina muskler i benen är typ döda! Ja döda! Sara och jag tvättar lite kläder i dag och för att komma ner till vår stackars tvättmaskin måste man gå ett par ynkliga sju steg ner och sedan följaktligen sju steg upp igen. Man kan tro att det inte är några problem för mej, atleten, men mina muskler fullkommligt skriker. Döda oss! Till råga på detta i-landsproblem (för många steg till tvättstugan), så hade jag planerat att springa idag. Jag tar ganska ofta små mysiga joggingturer runt i denna vackra stad och tanken var att jag skulle göra just det. Som en kommande ångestframkallande händerlse låg joggingturen i mitt tankecentra och klockan tickade och jag kände mej som en missbrukare som på alla möjliga sätt försökte komma på anledningar att göra fel, i mitt fall att skippa joggningen. "Nu är det bara 50 minuter tills jag MÅSTE springa"..."Okej, men en kvart till kan jag vänta"... Varför är man så dum? Typ som om nåt skulle hända under den kvarten som gjorde att jag bara inte kunde ut och springa...

För att göra denna kvinnliga utläggning aningen manlig så hoppar jag över att beskriva varje skeende av joggningspasset och avslutar med att säga att sitter här förlamad i mina ben och bara tanken på att ta mej in i duschen är så motbjudande att jag vet inte vad.

Imorgon bär det av från Malmö på nya äventyr och jag kommer återse min lägenhet först 8 november och ikväll kommer min idol och hälsar på och då ska jag ta honom till ett falafelställe. Jag tror typ inte att han har ätit falafel men det har han säkert för min pappa har typ gjort allt och kan typ allt.

På återseende!

There is a redeemer...

2006-10-21T11:52:00.000-07:00

Snart är det dags för Nordic igen. Den sista Nordic för i år och jag måste ändå passa på att säga att det har varit en härlig tid. Men tröttsam. Jag har lärt mej väldigt mycket praktiskt men även mycket om mej själv. Tänker dock inte skriva ner min personliga utvärdering av Nordic06 nu då jag känner på mej att jag kommer vilja göra det i ett mer sentimentalt tillstånd om en vecka eller så.

Livet på NG är väldigt växlande. Ibland går det lätt ibland går det svårt. Ibland är man trött, ibland pigg, ibland glad, ibland ledsen. Jag tror att det är höstmörkret, men just nu är jag lte så där...seg. Jag tänker och känner och funderar och drar slutsatser och ibland kommer jag fram till ljusa saker och ibland känns saker bara helt hopplösa. Jag antar att detta är vad som kallas livet. Det är lite jobbigt faktiskt när jag känner mej som att jag vill göra något betydelsefullt för någon eller förändra saker med mej själv och så står man där och ....bara står. Varför gör man ingenting? Porque? Eller när man tänker att "nästa gång mamma ringer ska jag inte låta uttråkad och less utan jag ska låta som den glada pigga, alerta Emma som jag vet att mamma vill prata med för att hon saknar och älskar mej" och när mamma ringer så låter det som att jag dööööörrrr av tristess för att hon ringer. Å så tänker man att "jag ska nog ringa upp och säga förlåt och prata lite mer" men, nä jag vill inte. Det är svårt det där när man inte är som man vill och inte gör som man vill heller för den delen.

There is a redeemer, Jesus Gods own son

Precious lamb of God, Messaiah, holy one

Thank you oh my Father for giving us our son

and leaving your spirit till the work on Earth is done.

When I stand in glory, I will see His face

And there I'll serve my King forever

in that holy place

By Keith Green

Från mej till alla er!

2006-10-19T01:20:00.000-07:00

Arash i illustrerad predikan...
Lovsångsteamet sitter och väntar på att få sjunga..
Flaggparad på lördageftermiddag. Ser ni mej :)
Wandeby och Elin, vilka små pärlor!
På fredagkvälle åkte vi till McDonalds och fick köpa massa mat för 100 kronor. Detta är Lovisa och Madde. Lovisa som förövrigt tiggde till sej en "Bea och en Cheddar-dip". Men det var chiiiillll sa älskade Madde! Puss på er!

Vi drar till Malmö...

2006-10-18T07:47:00.000-07:00

Ännu en Nordic avslutad och oj oj oj vilken härlig helg! Man skulle kunna säga så här att välsignelsen kom... Jag behövde inte laga mat, Joel behövde inte äta korv, Persson behövde inte fixa sovsalar och vi fick 18 nya grupper! Hur bra som helst! Ungdomarna är så mysiga... Vi har fått massa mail om hur roligt de tyckte att det var och hur peppade de blev och att de tycker om oss och allting! Känns huuur bra som helst... Det var roligt hela tiden och alla teamare har varit så uppmuntrande hela helgen. Jag har aldrig känt mej så uppskattad som denna denna helg. Typ i hela mitt liv. Sen var det så kul att få visa de andra teamarna vår lägenhet. På fredagkvällen fick vi för oss att åka till McDonalds fem i tolv vilket resulterade i att vi fick två kassar mat för 100 spänn, skitkul. Sen satt vi här och åt hamburgare till sent på natten med tända ljus och allting...

Jag har fått lite förfrågningar på min serie "Att kommunicera med män" och del 2 är på väg men jag måste vara säker på att all fakta stämmer först innan jag lägger ut det på bloggen. Just nu ligger materialet på ett konfidentiellt ställe och väntar på att publiceras.

Lost ikväll då...Så bra att teamledaren också har fastnat så slipper jag kämpa ensam mot fotbollen. Stackars Joel och Sara, men dom kan ju ta en månskenspromenad eller något annat mysigt så länge.

Om en stund lägger jag upp lite mer bilder från Nordic... Vill hälsa också till Wallis som är världens gulligaste och be om ursäkt till Elina för att jag inte ville prata med henne igår...Elina jag älskar dej...

Att kommunicera med män Del 1

2006-10-11T05:43:00.000-07:00

Det är inta annat än att man ser tillbaka på sommaren och blir lite glad. Faktiskt är det så... Ser ni denna ljuvliga bild? Det är ett träd i min trädgård. Jag vet inte vilket träd för jag är inte så bra på sånt där men ett fint, mysigt, sommrigt träd i alla fall. Ser ni att himlen är blå? Typisk Falköpingsommar...Jag kan minnas hur jag tittade på klockan på jobbet halv fyra. Bara 30 min tills jag slutade. Jag hinner nog skala lite ägg innan jag går tänkte jag alltid. När klockan sedan var fem över fyra satt jag i bilen på väg hem och lyssnade på BWO och "Can you feel the raindrops in the desert have you seen the sun raise in the dark..."Där hemma väntade min stor lummiga trädgård på att jag skulle lägga mej och sola... Det var faktiskt bra väder typ hela sommaren hemma. Helt perfekt väder hela året! Fast jag längtar inte till sommaren, jag längtar till julen. Åhhh! Vad jag längtar. Jag längtar så jag blir galen till julen asså. Det gör jag alltid vid den här tiden på året. Lite höstigt i luften, massa höstgrejer i butikerna och tända ljus och mysipys och te och mörka kvällar... Jag vill ha jul nu! Sara och jag satt och pratade om hur vi firar jul härrom kvällen. Eller, rättare sagt, jag satt och berättade om hur jag firar jul och hon lyssnade... Du kan va lugn, jag ska inte skriva ner det här, eller... jo. Jag kan skriva ner det på ett manligt sätt. När man skriver något på ett manligt sätt plockar man ut de väsentliga delarna och utelämnar alla detaljer. Så vi firar jul så här; Vi firar jul med familjen och Morfar och Eva kommer till Kalle Anka och sen äter vi julmat och efter det delar vi ut julklappar, det är kul och mysigt sen på kvällen tar alltid jag och Pappa och Elina en promenad när det har blivit mörkt. Sådär!

Det har faktiskt visat sej berikande att teama med två killar. De liksom ger mej insyn i den art som kallas man och som är mer komplicerad än man tror. Eller rättare sagt, den komplicerade kvinnan tycker att den enkla mannen är komplicerad just för att den är så enkel. Vi kvinnor förstår inte hur man inte kan vilja veta vilken tid Morfar och Eva kommer eller i vilken ordning saker och ting händer. Som idag frågade Sara mej (eller oss alla) "Vad handlar egentligen 'Lost' om?" Då tittade Arash på mej och såg i sitt inre den kommande katastrof som skulle uppstå om jag förklarade och tog snabbt till orda "Jag kan förklara!" vidare beskrev han Lost; "Det är ett flygplan som störtar och människorna som överlever lever alltså nu på den här ön och så händer det massa skumma saker." Ja okej... Det stämmer väl...

Som sagt är det Lost-kväll i kväll och efter Lost-kvällen ska teamsyd ta med våra bilar till en mack och tvätta dom nu innan Nordic i Malmö. Om ni undrar varför vi ska göra det mitt i natten så är det för att vi är ekonomiska. Det är billigare efter 22.00.

Kvinnan på den nerdersta bilden är min Farmor

2006-10-10T01:55:00.000-07:00

Vilka minnen man har! Jag har kommit fram till att min skoltid var en väldigt bra tid på många sätt... I början var det lite tufft förståss... Jag och Wallis (tjejen på bilden) satt ensama i bibblan med våra nyss införskaffade Algebra böcker och hade det så jobbigt! Sen gick tiden och vi tog oss igenom prov efter prov, hål efter hål och hinder efter hinder. Tills studenten kom och allt var över. De flesta unga människorna i världen blir glada över att allt är över och det är väl jag med, men asså...jag saknar min skola nåt så fruktansvärt. För man får liksom en liten familj i sin klass och man har så mycket gemensamt med dom man studar med. En speciell tanke vill jag sända till Wallis då som har varit världens bästa study-buddy...Jag älskade mina lärare också. De var så duktiga och inspirerande! Verkligen... Du kanske undrar varför jag helt plötsligt blir så sentimental, kanske kan det ligga nåt i att det är ett år sedan vi åkte till England. Det var ett ganska stort steg för mej att bo hos en främmande människa i ett främmande land under en vecka. Dessutom skulle vi flyga dit och jag var (och är tyvärr fortfarande) extremt flygrädd. Jess box... England var förövring ett ganska så trivsamt land. Helt i min smak faktiskt. Vilken tur att jag har tid kvar i mitt liv att utforska det brittiska livet också.

Annars har vi i team syd en lugn dag i dag. Avocadosallad och hamburgare till lunch. Just nu håller vi i ng på att fördjupa våra kunskaper inom mobbning (alltså rent teoretiskt, inte i praktiken) men det går lite trögt. Den information som går att få tag på är samma överallt och dom frågorna vi vill ha svar på finns inte någonstans. Svårt! På ett sätt är det väl bra att samla lite krafter tills Nordic nu då. Det kommer bli mycket efterarbete, hoppas vi på i alla fall.

Ett stort grattis också till Gabbe Henning som klarade sin uppskrivning i går...

Signerat E

Life is life lalalala...

2006-10-09T09:34:00.000-07:00

Dessa bilder skulle jag vilja tillägna mina två manliga vänner och kollegor Arash och Joel... Tidigare under dagen uttryckte de båda en upprördhet, liknande och kanske snarare en irritation över att jag aldrig lägger upp bilder på mej själv på min blogg! De tyckte liksom att det måste ju synas vems bloggen är! Och det håller jag ju fullständigt med om, att jag inte kommit på det tidigare. Så voíla!

Idag mötte jag en underlig känsla. Känslan av att livet liksom springer iväg. Jag fick ett mess av en gammal vän (sen den gamla goa gymnasiettiden ni vet) och hon skrev så här: "Hej då dej gamle vän! Jag flyttar till England på måndag. Bara så du vet vart du har mej" Bara flytta till England så där. Det hade ju jag också tänkt att göra. Inte var tanken att jag skulle sitta i Malmö i alla fall. Konstigt hur det aldrig blir som man tänkt sej... Det är inte lätt när man har Gud som boss! Då får man liksom räkna med att han har koll, fast ibland undrar man ju... Typ att jag ibland känner att man säger till Gud att "Jaja, jag gör det om du vill men asså, jag vill bara ditt bästa, är det säkert att jag inte ska....istället?" Undra om man någon gång kommer fatta hur stor Gud är? Och så kom Han hit till jorden och tvättade läriungarnas fötter. Jag vet inte hur det är med dej men för mej är det stort.

Man vet inte vart man hamnar i världen tillslut. Jag vet inte ens vad jag kommer göra om ett år. Jag har väl lite tankar men som sagt... Livet liksom drar en in i massa olika riktningar och man hamnar i situationer som man "bara inte skulle hamna i". Jag har redan gjort två "tabbar" på det området. För det första skulle jag inte gå natur på gymnasiet. Men det gjorde jag. För det andra skulle jag aldrig i livet jobba som voluntär i en kristen organinstation. Men det gör jag. Jag har sagt så mycket sånna saker som jag får äta upp hela tiden.

Just nu saknar jag mina vänner lite. Speciellt Evis. Hon flyttade till Spanien efter gymnasiet och det är typ jättelång här i från. Kärlek till alla som vill ha!

P.S Hej pappa! Vore roligt att höra från dej! D.S

Jorå, nämmen såatte...

2006-10-08T11:54:00.000-07:00

Hmmm... Varför är det alltid så att när saker och ting inte får gå fel så går det alltid fel? Som idag... Vi planerade in ett möte med en ungdomsledare i svenska kyrkan för typ 4 veckor sedan och det var då idag. Tanken var att vi skulle vara med på söndags gudstjänsten och sedan grilla med henne och hennes konfirmander och berätta om Ny Generation. När vi glada i hågen och laddade går ut för att åka i väg i morses hittar vi inte bilen. Kan låta som ett underligt problem men så var fallet. Bilen var borta! När vi hade letat efter bilen i en kvart (I know!) bestämde vi oss för att det är lika bra att börja gå eftersom det tar ungefär 25 minuter att komma till kyrkan. Samtidigt som vi tar detta beslut tar himlen beslutet att öppna sej och som Sara sa "det var den frisyren det". Efter 10 minuter vinkar jag in en taxi (så där som på film haha) och vi får åka med i typ 3 minuter innan vi är där. Taxichaffisen ger oss värsta visitkortet och säger at deras taxibolag är billigast i stan. Gissa vad de minutrarna kostade..60 spänn! Varje minut kostade 20 svenska kronor... För att göra en lång historia kort kom vi 10 minuter försent, men det märkte ingen.

Nu i eftermiddags har vi varit på en talk-show-aktig grej i United. Det var jättekul och kändes bra att träffa lite nytt folk. Tyvärr var så trött så jag var nog inte så social ändå är jag rädd. Men man får väl fler chanser hoppas jag. Det är så svårt det där. Man ska liksom bo här i ett år och det kanske börjar bli på tiden att hitta sej lite nya vänner och nya hobbisar här i Malmö. Men hur gör man det? Jag har en tanke på att hitta ett bra gym tills nu i vinter där man i alla fall kan gå och träna men gymmet kanske inte är bästa stället att umgås med folk. Vad som gör det ännu svårare för mej är ju att jag inte har någon hobby. Det kanske finns en matteklubb någonstans? Eller en studiecirkel, bokstavligt talat? En cellgrupp vore kul att hitta men i vilken församling? Man vill ju inte kastas in var som helst bland massa främlingar bara för att man är socialt desperat. Efter Nordic ska jag tag tag i mitt liv... Vi lämnar det där...

P.S Jag känner stor press på mej att börja dricka kaffe för annars hamnar man liksom lite utanför. Men det är ju såå äckligt. Hjälp mej! mvh. "Förvirrad tedrickare" D.S

Jossan

2006-10-05T10:42:00.000-07:00

När jag var ute och joggade i eftermiddags ringde plötsligt telefonen. Det var min kära barndomskompis och bästa vän Josefine Rakel Blomqvist som hörde av sej. Hon är ballerina, min bästis, coolt va? Hon berättade i alla fall att hon har klippt sej. Page! Hon och jag är väldigt lika när det kommer till frisyrer. Hon hade också långt hår och det var liksom hennes frisyr; lånt hår. Hon, precis som jag, såg sej en gång i spegeln och kände att "fy vad tråkig jag är, jag måste verkligen byta frill". Och nu gjorde vi det på varsitt håll ungefär samtidigt.

Ikväll har vi träffat en stor grupp som är hur coola som helst. Älskar dom! Dom bjöd på kladdkaka. Nu ska jag gå till killarna och äta korv.

För er som inte hunnit besöka mej är här lite bilder på min lägenhet. Vardagsrum, kök och kontor..

The one and only, Emma

Vilken härlig da, nanananananananana...

2006-10-04T10:59:00.000-07:00

Här är mitt nya jag! Ja vet, visst är Sara duktig!? Visste ni förresten att det är kanelbullensdag idag? Mysigt. Dagen började med ett skolbesök och det var jättekul. Tre tjejer som redan, sen i augusti, hade delat ut 100 biblar på sin skola. Jättedrivande tjejer. Det gillar vi. Dagen till ära fick jag laga maten. Hamburgare. Och gissa vad som händer, jo brandlarmet går så klart. Why me? Why is it always me?
Så hamburgarna som inte skulle blivit brända utan skulle ha blivit de godaste burgarna någonsin blev brända. Ja vem är förvånad, raise a hand, please... I alla fall blev dagen en bra dag för sen åkte vi till Europaporten och i jämförelse med ett visst kallt hus i Stockholm funkar allt mycket bättre här.

Vi kommer inte behöva laga någon mat, jag och Madde. Det fixar dom. Persson (inte ex minister utan ngteamare) kommer inte behöva fixa sovsalar, det fixar porten. Vi har dusch, vi har själva fått bestämma menyn, vi har sovplatser till alla teamare osv, osv. HUR BRA SOM HELST! Älska Europaporten asså. För att fira det och kanelbullens dag gick jag och köpte torra kanelbullar och glass. Mums! Ni kan se blider på hur gott det var på www.ngsyd.blogspot.com...

Ikväll har Sara och jag städat hela vår lägenhet och tvättat alla våra kläder... Känns gött. Det som extra gött är att jag kanske ska få smita till killarnas lägenhet och titta på sesongspremiären av Lost. Jag vill i denna stund sända ett speciellt hej hem till min tv-soffa där min älskade kusin och syster kommer sitta om 50 minuter och sakna mej på "Lost-onsdagen"... Jag vet inte om jag kommer fortsätta följa Lost detta år, man får ju akta sej för att bli för profan (haha) men det vore kul att i alla fall se klart sesong 2. Tycker att jag ändå har gett upp lite av mina gamla vanor eftersom jag inte ens tänkte tanken att titta på Desperate Housewives i går kl 21.00. (Det går ju alltid att önska sej en fet d.h dvd box i julklapp)... Nä skämt och sido, vi får väl se vad som händer.

Imorgon ska Joel och jag träffa en stor kristen skolgrupp halv åtta på morgonen. Det blir mysigt. Sen ska jag spendera resterande delen av dagen i telefon bör att hinna igenom hela kontaktpärmen. Måste bara nämna att det börjar märkas att hösten kommer till Malmö. Jag får alltid julkänslor när hösten kommer och julkänslorna bara växer sej starkare och starkar. Härrom dan lyssnade vi på "These are the special times" med Celine Dion. Då bestämde vi i teamet att innan vi åker och tar jullov ska vi ha en minijulafton bara vi i teamet. Mysigt va? Ja dom är så mysiga mina storasyskon. Tänk att jag äntligen har fått 2 storebröder och en storasyster bara sådär...

Fruktan är bruten!

2006-10-03T12:08:00.000-07:00

Nästan i alla fall. Back from Stockholm and back to work...Men det är inte vilken dag som helst idag. Jag har nämligen klippt mej idag. Utan att lipa efteråt. Hurrah! Det var min kära rumskamrat som klippte mej och det kändes så bra. Det är konstigt det där med hår. För mej har det liksom alltid betytt så mycket vad jag har haft för frill och jag har inte vågat göra något med mitt långa hår eftersom det har varit just det, långt. Ett helt livsverk som bara klipps av kroppen liksom. Men idag är dagen då jag insåg på riktigt att hår bara är död materia på en levande kropp. (Lustigt förövrigt att något dött kan leva i så vacker symbios med nåt levande). Man skulle kunna säga att jag i alla fall lite granna har brytit lite av den fruktan som ligger över mitt liv. En dunk i ryggen till mej själv.

PÅ förmiddagen idag åkte Joel och jag för att handla på ICA Maxi... Det va kul. Vår taktik var att "ta allt det tunga i slutet" eftersomvi inte hade något mynt att stoppa i en vagn så vi hade korg. Efter det konstaterandet gick vi direkt till mejeriavdelningen och tog allt det jätte-super-duper-aslätta mjölkpaketen och juicen och filen. Sen tog vi alla fjäderlätta grönsaker och äpplen och bananer och allra sist tog vi de jätte-mega-heavy korvbröden (?)... Ibland slår det slint mina damer och herrar.

Just nu läser vi i teamet en bok som heter "Kärlekens fem språk". Mycket bra bok som talar om de fem primära kärleksspråk som finns och hur man ska vara för att visa kärlek till sina medmänniskor på det språk som dom talar so to speak. Jag ska verkligen ta det på allvar och försöka visa mina medteamare mer kärlek på deras språk så fort jag förstår vilket språk det är. Tänk liksom att en hel värld öppnar sej och man kan tala kärlekens språk. Smaka på orden; kärlekens språk. Vackert!

Snart kommer Nordic till Malmö och jag känner mej trots allt inspirerad att göra denna Nordicen till den bästa Nordicen någonsin! Allt för mina skåningar! Det ska även bli kul att träffa alla andra teamare igen. Jag längtar typ alltid till att träffa dom även om det är väldigt skönt att bara vara med sydfamiljen ibland. Konstigt att jag har fått så många fina vänner på så kort tid. Dagens tack skulle jag vilja ge Rahel i konsertteamet för att hon alltid uppmuntrar mej. Hon visste säkert inte om det men under Nordic sa hon uppmuntrande saker till mej i precis de stunder jag behövde höra dom så.... Dagen ros till dej Rahel!

Why?

2006-10-02T09:58:00.000-07:00

Måste be om ursäkt för min förra inlägg som lades in för några minuter sen. Det blev fult. Men jag är trött på datorer. Jag förstår inte deras språk. Kan inte kommunicera med dom. Vi hoppas på bättre bloggtider helt enkel!

There are no words!

2006-10-02T06:56:00.000-07:00

Okej... datorn tvingar mej att börja här så då lyder jag väl då... Nordic i Stockholm... Smaka på orden... Nooooorrdicccc iiii SSSStockhooooolm! Vad säger det dej egentligen? Det låter som "kul helg med mycket ungdomar som blir laddade, passionerade och mycket musik, möten, roliga människor med mera, med mera." Ser ni bilden på mej längst ner till höger. En talande bild. JAG HAR ALDRIG VARIT MED OM DESS LIKE! Jag, matansvarig med Madde och Therese, har aldrig stött på så många problem under så kort tid som denna helg. Vi har haft dåliga förutsättningar minst sagt. Laga mat utan ett kök. Se berget framför dej. Jag tar det från början och tänker utelämna vissa delar som inte bör dras fram i ljuset på allmän plats som denna men i alla fall.

Vi skulle laga mat i logerna. Fine, i GBG var det ett omklädningsrum så; no probs... På fredag eftermiddag får vi veta att nej ni får inte laga mat i logerna men ni får låna den utrustning och matsal som finns till den skolan som fryshuset också driver. Nej det fick vi inte. Inte ens vistas på området som vi var lovade. Men ok, vi har sett värre saker hända och vi har ju en egen spis så vi kopplar ju bara in den. "Inte? Okej vart får vi koppla in den då? Va sa du? Sa du ba... bakom scenen?"

Fel yoghurt, får inte hämta vatten, bröd som kommer alldeles för tidigt, fejk brandlam som går, arga människor som skäller, frukost som vi tvingas sluta sälja kaka på kaka på kaka... Kan det vara så att någon förlorad själ inte ville ha Ny Generation och Jesus i Stockholm? "Jag skrattar faran rätt i ansiktet HAHAHA! HA!" För oj vad det har varit jobbigt och oj vad jag har gråtit men OJ OJ OJ vad helgen har gjort mycket. 26 nya gruppen i östra området är grymt!

Alla har jobbat så otroligt hårt och jag har inte sett en enda sur min. Alla har ställt upp till 150% och är sånna fantastiska människor. Trots att maten har blivit försenad och kall och uteblivit så har alla bara överöst mej med uppmuntrande ord och allt. Själv har jag fått lita på Gud och nu ska jag, trots att jag egentligen inte vill, använda ett ng-ord: Varenda måltid är ett enda stort goripande bönesvar! Gud finns för dej som inte vet. Jo, jag skämtar inte, Han finns som aldrig förr.

Idag har vi slappdag och jag tror det behövdes. Vi i syd åkte från Stockholm vid halv sex igår kväll och körde hela vägen. Hade en mysig tur i bilen och åt på McDonalds. "Nu åker vi till McDonalds" blev faktiskt en sanning denna gång. Tack Jesus för McFeast Fullkorn med minimorötter och vatten.Sen blev allt svart och jag vaknar upp av att Arash ropar "TJENA!". Vi har kört in i värsta åskvädret och blixtarna kommer så ofta och är så stora och starka och lyset upp hela himmelen. Jag var inte direkt rädd men lite. Jag är alltid lite rädd. Jag måste verkligen sluta med det. Rädsla är inget bra, inte alls. Det begränsar människor. Det begränsar mej ofta. Skulle vilja bli en modig tjej.

Nu regerar Herren. Han är klädd i majestät och styrka. Därför står jorden fast, och kan inte rubbas. Gud, du har regerat från urminnes tid, ja redan vid tidens början fanns du till. De stora haven brusar och dånar, de sjunger sin mäktiga sång. men din röst är mäktigare och starkare än havens alla bränningar! Herre, ditt ord är alltigenom sant och tillförlitligt, och helighet omger ditt tempel för evigt.

Wannabe!

2006-09-27T04:25:00.000-07:00

Här är jag i vårt kök i Lisebergshallen under första Nordicen. Jag såg rätt glad ut ju. Jag känner även att jag fått till NG-stilen. Kanske lite väl snygg för NG men dom måste ju göra undantag ibland :)... Om mina vänner från Falköping hade sett mej den här dagen hade jag nog fått en och en annan kommentar som "va vad det vi sa, du blev hipphoppare!". Därför valde jag mina kläder noga ocg hade mina mest propra sådanna när gänget kom...

Längst upp där ser ni min kära teamledare pussa vår favvo-britt! Det var på en resa till Köpenhamn som detta skedde. Danmark för män tillsammans, så är det bara.

Nu ska jag gå och köpa en vinterkappa!

Med kärlek!

The moment is here

2006-09-27T04:05:00.000-07:00

Här kommer bildbevisen ni alla väntat på. Ni som kanske undrade "hur var det egentligen med den där korven, hur såg den ut och hur kunde det tänkas lukta?" här kommer en illustration som möjligen kan hjälpa er... HELT SJUUUKT ÄCKLIGT!!! Tjejen på bilden heter Emma och går på bibelskolan Alterna. All heder. (Saras föräldrar lär har mått illa vid synen av denna bild så jag ber dem härmed om ursäkt för att jag publicerar den)...

Dagen flyter på ganska så lugnt här i Malmö så jag passar på att visa lite gamla bilder från våra tidigare äventyr.

Kaos och välgång trots allt...

2006-09-25T10:44:00.000-07:00

Yo! Back in the south! Måste säga att det var grymt kul att vara hemma i helgen. Det var första gången jag var hemma sedan hela ng-äventyret började så det var lite speciellt. Mitt ena kusinbarn, Valle, hade lärt sej gå. Ja det är konstigt vad världen snurrar i Falköping trots att jag inte är där.

När jag åkte tillbaka hit till Malmö var jag väl medveten om att det snart var dags att börja jobba med Nordic igen, men det är konstigt hur man kan se på en tidsperiod från en dag till en annan. I söndags tänkte jag; ja men det är luuuungt! Nordic är ju inte förrän nästa helg. Idag, bara några futtiga timmar senare, tänker jag snarare; Nordic är till helgen AAAAHHHHH!!!! Hur ska detta gå? Ingen bröd och ingen yoghurt... Men det har vi nu! För jag har beställt yoghurt (mindre än förra gången) och jag har fixat bröd (aningen mindre än förra gången haha). Det har gått så smidigt och det bästa är att leverans ingår på brödet! Hurrah, hurrah, hurrah! Den tid jag fick över (!) ägnade jag åt att ringa kyrkkontakter och informera om Nordic. Det är nog det jag kommer pyssla med i morgon också. Dessutom ska jag steka mer strimmlade kossor. 10 kg för att vara exakt. Ska med spänning föjla den stundande Nordic. Vore så skönt och slippa hela korv incidenten.

Dagens tips: Kolla in min kära kusins blogg; www.vig.blogg.se

Hem ljuva hem...

2006-09-22T00:22:00.000-07:00

Helt sjuk resa hem igår. När tåget hade rullat ut från perongen i Malmö stad igår tog det inte mer än 10 minuter innan vi stannade. Jag trodde att vi typ inväntade ett möte så jag gjorde inte så mycket åt saken tills dom sa att det var ett tekniskt fel på loket som måste undersökas (jag gjorde förövrigt ingenting åt saken då heller). Helt plötsligt slogs ljuset ut och där satt jag i en bäcksvart vagn. Eftersom Sara var på samma tåg, fast i en annan vagn, gick jag till henne. Ganska snart berättade tågpersonalen att det var en kabel som brann i loket och att det var rökutveckling så alla passagerare skulle röra sej mot vagn 6. Helt sjukt! Efter 40 minuters väntan i den vagnen kom ett tåg som vi blev evakuerade till. (Fatta! Jag har blivit evakuerad!) Då var vi 1½ timme sena så jag hade missat mitt anslutande tåg från Nässjö för länge sen. Istället skulle jag få åka buss som enligt uppgift skulle komma om 10 minuter. As if! Efter 40 minuter kom bussen och då var det 1½ timme till innan jag kom hem till trygga Falköping.

Nu har jag sovit en natt i min säng och det var helt underbart! Just nu sitter jag faktiskt på Ållebergsgymnasiet och skriver i väntan på att träffa min gamla mentor Marta Brobjer. Grym kvinna den där Marta. Det känns så konstigt att vara här när man förut spenderade typ hela livet här och nu är man bara en främling. Man tror på nåt konstigt vänster att bara för att jag slutar så fungerar inte skolan men knäckande nog gör den tydligen det. Jag gick förbi mitt gamla skåp och där vi brukade hänga och där stod nu helt andra människor som jag aldrig sett förut. MÄRKLIGT!

Idag har grabbsen dratt till Köpenhamn för att göra stan. Hoppas dom har det bra. Kanske, kanske kommer Justin hem med en hel del nya kläder. Det är inte det allra lättaste att shoppa med Arash och Joel. Själv sitter jag och väntar på min morfar som ska kika förbi. Jag har inte tränat idag och det stör mej för jag hade verkligen planerat att göra det. I samband med branden igår drog jag på mej en förkylning. Trökigt! Men något som lyser upp lite är att jag nog ska upp till stan idag!

On the road again

2006-09-20T00:55:00.000-07:00

Jess! Om några timmar far jag, Arash och vår käre Britt Justin till Kristianstad för att träffa ungdomar. det ska bli grymt kul och jag ser verkligen fram emot det. Man har pratat med grupperna på telefon och nu ska man äntligen få se dom små liven hihi. Innan jag skriver någonting annat vill jag berätta att jag är stolt över min teamledare. Om du läste vår blogg i sydteamet (www.ngsyd.blogspot.com) så ser du att Arash hela tiden skriver om hur stolt han är över oss i sitt team och att " Emma var så duktig i Staffanstorp". Jag ska be att få tala om att Arash var grym i Staffanstorp! Och han är grym annars också. Det finns få människor som har ett så hejdlöst stort hjärta som han har där alla får plats och några till. Han kan inte inte bry sej om du förstår vad jag menar. Jag är så glad och tacksam för att han är min teamledare för han insprerar mej och uppmuntrar mej hela tiden.

Nåväl. Inatt ska jag spendera min tid i ett kapell och det ska bli lite läskigt. Jag har väldigt lätt att göra en elefant av en mus och jag har även blivit välsignad med en livlig fantasi så vi får väl se hur många yxmördare jag inbillas höra i natt. Ja men asså helt seriöst! Jag kan få för mej vad som helst. Som på Ribbingebäck när jag var ute och joggade och fick för mej att det var en psykiskt sjuk man som skulle döda mej så vad gör Emma? Jo kutar genom en dunge och bränner sej på massa brännässlor och allt. (Mannen jag såg var grannen, men han såg läskig ut, ja lovar!) ...

Jag skulle vilja avsluta dagens blogg med ett minne av en ung tjej som jag kände och älskade (som jag fortfarande älskar) men som har lämnat mej och som jag nu saknar otroligt mycket. Den 15 september var det 2 år sedan Anna dog. Tänk att tiden går så fort. Vid den här tiden för två år sedan gjorde jag ingenting. Kunde inte plugga, kunde inte göra annat än att gråta. Jag kunde inte förstå varför hon var tvungen att dö, varför inte Gud kunde laga henne och ta bort alla dumma tumörer och göra henne frisk. Jag bad och bad och bad men ändå gjorde han ingenting. Idag är jag inte arg, inte bitter men hon fattas mej. Sista gången jag pratade med henne var 5 augusti 2004 och då sa jag "Jag ska be för dej" hon svarade att "Ja gör det. Men va inte rädd, det kommer att bli bra". Det blev det inte men jag har funnit frid. Jag hoppas hon har det också. Jag glömmer dej aldrig. (Tack mina underbara vänner som fortfarande finns hos mej. Evis, Jossan och Alison bland andra).

I know you're gone you said you're gone but i can still feel you're here..

Till minne av Anna-Effie med kärlek

Staffanstorp in my heart

2006-09-19T10:41:00.000-07:00

Staffanstorp var grymt! Dom blev heltända på ng... Beställde biblar och boka in samlingar och den ena av dom hade typ värsta kontakterna och allt... En härlig dag. Arash och jag har varit hungriga och kissignödiga om vart annat hela dagen men vi har även lagat en framruta på ena bilen som spruckigt. Asså rutan sprack, inte bilen. Nu är jag trött. Har promenerat runt i Malmö i 1½ timme och bara luftat huvudet. Skönt.

Med kärlek!

Nordic06 asså!

2006-09-18T11:10:00.000-07:00

Har precis landat i min lya efter en helg och lite till i Götet och på en underbar konferens... Det har varit såååå kul för det första och jag har befunnit mej i så sjuka situationer för det andra. När vi kom fram till Göteborg åkte jag ocj Madde för att hämta bröd. Vi for fram och tillbaka och klockan gick och tillslut fick folksen på bageriet beskriva vägen för oss typ 3 gånger innan vi hittade fram (en timme sena) men dom var så glada ändå! Därefter var det ett kärt möte med alla andra teamare igen! Kändes så kul att träffa alla igen och vi, bambatanterna som man säger, ställde oss och gjorde pastasallad till dagen efter... Inne på Lisebergshallen hittade vi ett omklädningsrum där vi gjorde ett kök. Körde in spis och kyl och massor av mat! 18 burkar varmkorv, 4500 frallor, 2500 yoghurtar, massa ketchup och lök, ost och skinka och annat! Det roligaste denna helg i köket har ju varit diskningen. Ducshen hade ingen slang så vi har diskat allt i ducshen med vatten från taket och det har varit helt sjukt äckligt vissa gånger. Som när det till exempel låg gamla varmkorvar, potatissoppa och korvstråganoff (som efter ett dygn luktade spya) i ducshen och bara väntade på att bli upplockade av en sån som mej. Men asså, vi har haft så kul! Eleverna från bibelskolan Alterna har ju hjälpt oss och dom har varit så grymma ("vill du diska den äckliga korvgrytan som luktar kräks medan dina vänner går på stan?" "ja visst! jättegärna!")! Det är vad jag kallar Alterna-spirit! Det enda jag har att gnälla över är mina fötter. Dom har varit blöta sen i torsdags (p.g.a. diskningen) och jag kan tänka mej att mina fötter såg ut typ som gravida kvinnors fötter. Jag har skavsår under mina stortår! (Förstår ni vad jag menar? Goripande!) Sorry... NG-humor...

Förutom alla våra äventyr i köket har det ju hänt en hel del uppe i själva möteslokalen... I only say wow wow wow... Så många underbara ungdomar som bara har blivit så peppade! Dom är toppen och igår fick vi vara med och be för folk där och det är hur coolt som helst! Jag bara vet att det kommer hända grymt mycket grejer ute på skolorna i Sverige och bara i västområdet startades det 19 nya grupper denna helg! Vi fick en beställning på över 12000 biblar och fatta! Var ska detta sluta?! Jag känner bara att jag är så glad att jag gör det jag gör och att jag får vara med om allt detta. Det finns så många människor i min närhet som bara inspirerar mej och som gör saker som bara får mej att se upp till dom. Jag har nog aldrig haft så här många förebilder som nu. Alla mina teamarkompisar är grymma och vissa av dom har verkligen berört mej på ett eller annat sätt denna helg...Ni vet kanske vilka ni är men vet ni inte det får ni säker veta det av Gud sen i framtiden. Vad mer vill jag säga innan jag knoppar för idag? Bilder från Nordic ska jag lägga upp så fort jag får tid, det är lite mycket nu. Imorgon drar Arash och jag till Staffanstorp och vi hoppas på nya kontakter. Just nu är jag trött (men lyckligt trött) och ska sova. Nu ser vi fram emot Stockholmsnordicen där jag även ska få ta emot Emanuel Ehlins skiva. Så de så!

I helgen åker jag hem till Falköping och det ska bli grymt kul att träffa alla igen. Falköping är typ bästa staden ever. Och min hårda säng är typ den skönaste sängen ever.

Med kärlek och trötta fötter!

10 kg köttfärs och Nordic06

2006-09-12T12:49:00.000-07:00

Jess box here we go... Dagen har varit hektisk minst sagt...Jag har varit och mött ungdomsledaren och, som vi trodde, hon blev heltänd på NG! Ja asså i alla fall tillräckligt för att vilja ha kontakt med oss i fortsättningen. Sara och jag traskade då hem i det varma Malmövädret och möttes av ingen matdoft alls. Grabbarna hade inte börjat laga mat åt oss... Men som vanligt var det sedan Arash som kastade ihop lite lax (Joel åt köttbullar och makaroner:)). Nordic ja.. Vad ska man säga? Köttfärsen är i alla fall stekt och det var inte alltför jobbigt i alla fall men mina tre roommates sa typ 1000 gånger var: "Asså Emma, det luktar verkligen rått kött i hela lägenheten", sorry kids, det är smällar man få ta här på NG.

Imorgon bär det alltså av mot Göteborg (de va la sköj) och jag är hur nervös som helst. Jag måste typ ringa och checka av eller vad man ska säga, att bageriet verkligen har uppfattat rätt saker och jag måste höra av mej till folk hit och dit och hämta varor som jag har beställt på telefon och jag är dödligt rädd för att det ska ha blivit nåt missförstånd!!! Vad gör man då? Bläk, jag kan inte tänka så... Och i bilen på väg till Götet måste jag ringa och fixa saker till min och Arash miniturné som vi ska ut på efter Nordic. Hur galet som helst...

Mitt i allt dett måste jag också få nämna ett litet ljus i mörkret: SLÄKTA! Min släkt är liksom sååå bra. Tack fastrarna för era underbara inlägg och ett stort skratt och tack till min "coola farbror" som också kommenterat. Mirre ska också få ett litet blink förståss och Elin ska få en falafel när jag kommer hem :). Ni är bara så grymma hörni! JAG ÄR STOLT! Det är vad jag är! Kom ihåg att ni är allihop min lilla skatt...

Nu drar jag till Nordic och kommer komma hem mer laddad än någonsin (trust me, jag har varit på Nordic förr) så ha det så bra alla trogna läsare tills jag skriver nästa gång!

Med kärlek (och lite ångest inför helgen)!

I only say wow, wow, wow

2006-09-11T12:09:00.000-07:00

Tjena mors! Nu märker man att Nordic kommer närmare med stormsteg för nu kronglar allt! Ok, kanske inte riktigt allt men det känns så. Helt plötsligt kan inte Melker ta emot faktura och Sven-Tomas vill inte va me längre och här sitter jag förvånandesvärt lugn och fin. Ja dagen har liksom rullat på idag och vi har fått gjort ganska så mycket faktiskt. Sara och jag har varit på vår första gruppträff och hur kul var inte det! Tjejen vi träffade var hur cool som helt och det var verkligen en urmysig stund i varma Malmö (jobbigt! jag har bara snygga tjocktröjor typ)... Ja hur är då stämmningen i teamlägenheten... Joel har spenderat oroväckande mycket tid framför datorn för att knäcka rekord på ett spel som typ bara han har spelat och Arash bara sitter och fnissar framför en annan dator. Sara och jag kämpar mot magkatarr och stress och Sara är typ hur duktig som helst. Vi har även hunnit tvätta lite idag och det känns skönt eftersom vi kommer vara borta ganska mycket framöver...

För er som bor i Falköping kan jag ju glädja er med att jag, den högste (jo mitt namn betyder faktiskt nåt sånt), kommer antagligen komma hem fredagen den 22 september. Då blir det lajbans vill jag lova! Ska bli kul att träffa hela tjocka släkta då speciellt mitt lilla lilla kusinbarn Valle som jag inte har bitit i på månader... Han är så go ska ni veta.

Förresten ska jag och Sara träffa en ungdomsledare imorgon. Hoppas det går bra och att hon blir helt såld på NG! Vem är inte helt såld på Ng liksom? Arash sa att hon (ungdomsledaren) förväntade sej att jag skulle predika två timmar om nåt med förhänget och det allra heligaste så jag har förberett mej nu. HA! Han skoja bara men hade han vart allvarlig hade jag sagt ja. Detta är utmaningarnas år så det skriker om det. När senast beställde jag 850 3-pack festisar liksom. Det är ju helt sjukt att en hel ungdomsorganisation litar på att jag (som har beställt sjukt mycket festis förut, not!) ska fixa det. Men jag tackar för förtroendet!

För att förmana mina läsare vill jag nu bara säga att be för mej de kommande dagarna och kom ihåg att uppmuntra varandra! Idag vill jag också dela ut två grattis; till min kära systeryster som fyller 17 år (17 år tror jag visst att jag var...) och till min kusin som har fått jobb idag! Love you both!

Med kärlek!

We are family

2006-09-09T08:52:00.000-07:00

Åhhh! Igår kväll kom min underbara syster, min fantastiska mamma och min hjälte pappa hit ner till Malmö för att hälsa på mej och det var verkligen så värdefullt! Dom fick träffa mitt team och det kändes också väldigt värdefullt. Vi gick ut och åt och sen gick vi vidare ner på stan för att känna in stadsfeelingen så att säga. Kan inte fatta att detta är där jag bor nu. Mitt hem det närmsta året. Men jag gillar Malmö mer för var dag som går. Morgonen startade vi med en tur till Turning Torso, Malmös stolthet, som ligger alldeles vid havet. Vi tittade ut över havet ända till Copenhagen och jag tror att jag höll min mamma i handen typ hela tiden. Om ni visste där ute, vilken stark mamma jag har så skulle ni... ja jag vet inte vad...Hon har verkligen varit ett sånt stöd för mej den här sommaren när man stod inför ett år som man egentligen inte visste någonting om. Helst av allt ville hon att jag skulle stanna hemma och vara hennes lilla Emma föralltid men samtidigt ville hon att jag skulle ge mej ut i livet och prova mina vingar. Som min mor och jag konstaterade:
"Mammor håller sina barn i handen ett litet tag men i sina hjärtan förevigt"
Verkligen sant. Surely. Mamma, jag vet att du läser detta och jag vill bara säga att du vet inte vad du betyder för mej. Nej du vet inte det och jag kommer nog aldig kunna uttrycka det på ett bra sätt så du förstår. Sen vill jag också bara säga att min pappa är min förebild och jag vill att han ska skriva en bok om barnuppfostran. Jag är så stolt över min pappa! När han spelar och spexar och bara är så rolig och snäll. Ja om jag har samma inställning till livet som min pappa har när jag är i hans ålder då ska ja va stolt även över mej själv.

Tack mamma och pappa också för att ni handlade så mycket god mat till oss idag. Ni är verkligen givmilda och generösa. Det är inte många som hade gjort vad ni gjorde.Det blev ett ett väldigt seriöst och känslomässigt inlägg idag men så måste det vara ibland. Relationen till sina föräldrar är så viktiga. Dagens konstaterande!